Fakta, källkritik, och intelligens med självkritik

Vi söker ständigt efter den kunskap som bekräftar vår världsbild

För inte så längesedan behövde verkligen vi i Sverige prata om källkritik. Jag antar att vi alltid kommer att behöva göra det eftersom vi accepterar sanningar hejvilt, särskilt i sociodigitala sammang. Jag uppfann just det ordet tror jag. Men alltså i sociala sammanhang på nätet där det delas friskt behöver man vara skeptisk. Det är ett tecken på intelligens och det är nödvändigt.

Men vi har blivit bättre på det. Plötsligt är den förhoppningsvis otidsenliga bilden av den hemmavarande kvinnan under fläkten, skeptisk till vänners påståenden, istället för att sprida dem vidare. Ärligt talat kanske hon sprider dem vidare ändå, men en större dos av kritiskt tänkande finns där under.

Enligt MSB är källkritik viktigt i en demokrati, och jag kan inte annat än att hålla med. Men det finns flera sätt man kan feltolka fakta på. En sak är att begripa sig på att källor har olika värden. Tydligt är att alla inte begriper att <vilken influenser du vill> som bara “vet det” och saknar relevant utbildning för sakfrågan, faktiskt är en dålig källa.

Att om jag lägger fram en randomiserad interventionsstudie så väger den tyngre än Bianca även om hon är både intelligent och sympatisk.

Men att vänta sig att hela världen skulle bli vetenskapligt insatt över en natt tror jag är orimligt, och kanske också onödigt.

Problemet kan inte bara ses som att alla människor inte sätter sig ner och läser den direkta vetenskapen. Problemet är som nämnts – källkritik, men också att vi ständigt söker efter den kunskapen som bekräftar vår världsbild. Här krävs inte bara vetenskaplig kunskap utan också självkritik. Den som är säker på att covid-19 hanteras bättre med medicinska masker, hittar mer information som stödjer den teorin. Hen kanske kritiskt granskar vetenskapen ändå, och det är ju toppen. Men risken är att man glider förbi all potentiell bevisföring som går emot den idé man hade från början. Plötsligt är det inte lika vetenskapligt längre.

Men för att inte drabbas av ”confirmation bias” behövs självkritik. Fördelen med självkritik är att man inte behöver ha några högskolepoäng för att praktisera det. Oftast räcker det med en viss ödmjukhet och båda fötterna på jorden. Något som dock kan vara väldigt svårt ändå. Fråga bara Trump!

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent