Det är musik- och motorfestival i Älvdalen. Utanför äldreboendet står rockbussen Gråhund parkerad, utanför Gråhund står ett gäng rollatorer och rullstolar. Inne i bussen sitter byns hundraåringar – som ska åka raggarundan och dricka öl.
Lästips:
När Dalabygden kommer till äldreboendet så hjälps personal och bussägarna åt med att hjälpa de äldre in i bussen. Några klarar trappan upp med lite hjälp, andra rullas upp i rullstol med på skenor. Det är inte helt enkelt, men det är värt det. Ros-Mari Håmås, som jobbar för att skapa mötesplatser och minska ensamhet bland kommunens äldre följer med gänget när bussen rullar iväg. Utanför står personal från äldreboendet och anhöriga och vinkar, de sex äldre som följt med vinkar glatt tillbaka genom fönstret medan hårdrocksmusiken höjs i bussen.
– Förra veckan skulle vi tillsammans åka på musikkväll i Nornäs, men då fanns tyvärr ingen färdtjänst. Då kläckte Henry som bor här på äldreboendet att vi borde åka Gråhund. Och det är klart att de ska få åka Gråhund, jag kontaktade ägarna och kom fram till att det passade bättre nu när det är musik- och motorfestival i Älvdalen, säger Ros-Mari.
När Ros-Mari var liten så blev hennes mormor tvungen att amputera båda benen, och hon hamnade i rullstol. Att hon förlorade båda benen stoppade inte morfadern att fortsätta ha ett aktivt liv. På deras favoritcampingställe vid i en sjö i Härjedalen byggde han spänger så han kunde rulla rullstolen till utedasset. Han lärde Ros-Mari något viktigt, att allt går. Det är något som hon har tagit med sig i sitt arbete med de äldre, att man fortfarande kan vara med på aktiviteter trots att man är mindre rörlig.
– Skål, säger Ros-Mari till gänget runt bordet som precis fått kall öl serverad. Alla runt bordet skrattar och höjer handen med en skål. Magnus Thomsson, som är en av ägarna av bussen har gett passagerarna specialgjorda öl- och groggmuggar som passar perfekt i det egengjorda. bordet mitt i bussen.
Gråhund ser ut som en hårdrocksbuss ska göra, och den är utrustad med så mycket tokigheter. Varje år rullar den till Sweden Rockfestival där den nästan blivit en inventarie på campingen.
– Vi köpte bussen juldagen 2005 och åkte hem den från Kumla. Då hade den stått i 20 år. Den tutade och gick det enda som inte fungerade var en vindrutetorkare så vi fick stanna och sopa av rutan ibland. Sen har vi haft den till Sweden Rock varje år. Den sista investeringen är en ismaskin, men vi har utrustat den med det mesta vi behöver. Svets, fullt sortiment med verktygslådor, stereo ute och inne, pool på taket, en reservcykel och en gammal Ford Escort som elverk som driver stereon. Spis, micro och tvättmaskin.
Bussen åker genom byn där det är full festival, grabbarna och den enda damen skålar glatt och Ros-Mari ser till att alla trivs.
– Alla sa ja direkt när jag hade bokat bussen, många av dem har sett den men ingen har åkt i den. Det enda som är lite nytt är hårdrock men det verkar gå bra.
Magnus står bak i bussen och sköter musiken, endast hårdrock och en dansbandslåt.
– Jag blev lite chockad när de ringde och att de var så många som ville följa. Det var en rolig grej. Vi har spelat ungefär 15 procent av kapacitet, enda gången Nils plockade ur hörapparetn var när vi spelade dansband, skrattar Magnus.
Nils Dufva, snart 102 år trivdes bra i bussen.
– Det här var roligt, jag blev lite döv ett tag så jag fick ta ur apparaten. Nu ska jag vänta på min son som kommer och hämtar mig, vi ska ut och åka amerikanare.
Alla har kommit av bussen och har ett leende på läpparna. Den tidigare OS-medaljören och politikern Rolf Rämgård, 91 år kommer gående med rollatorn.
– Roligare än så här kan man inte ha, säger han glatt.