Skedviplogen och växelbruk gav människorna bättre villkor

Textstorlek:

Skedviborna byggde själva ett redskapsmuseum på 1980-talet. Det visar jordbrukets utveckling i bygden och berättar bland annat om vad det var som gjorde att människorna fick radikalt bättre levnadsförhållanden för cirka 200 år sedan.

Annons:

Redskapen, maskinerna och alla bilder med mera i redskapsmuseet vid hembygdsgården i Stora Skedvi kan berätta mycket om hur jordbruket har utvecklats i bygden från 1700-talet och fram till 1960-talet ungefär.

Per-Åke Roslund är vice ordförande i hembygdsföreningen och guidar grupper på besök i museet. Han vet mycket om de stora förändringarna som hände bland annat i Skedvitrakten och som gjorde att levnadsförhållandena för invånarna förändrades radikalt till det bättre.

– I en skrift från 1800-talet hade man i Falun noterat hur mycket bättre människorna hade fått och man kan ju undra varför, säger Per-Åke.

Skedviplogen har blivit en symbol för hela Skedvibygden och det finns en anledning till det.

Per-Åke berättar att det fanns en bonde i Klingsbo på 1700-talet och han hette Johan Andersson, men kallades för Klöver-kung i folkmun.

– Han hade kommit på att man fick mycket bättre skördar genom att växla närande baljväxter med tärande spannmål och potatis på åkrarna. Det är ju något som används inom ekologisk odling även i dag.

Johan Andersson utvecklade cirkulationsbruket, det vill säga ett sjuårigt växelbruk.

Ett problem på den tiden var att lindan måste brytas oftare för att få in växtföljden, vilket var svårt med dåtidens enkla plogar. Det blev bara torvor men man ville få fram såbar jord.

– På många håll jobbade smeder med att få fram en plog som vände ner gräset så jorden hamnade uppåt. Smeden Matts Jansson i Översätra by lyckades bäst med att få fram en plog med vändskiva. Han kunde presentera ett exemplar för Vetenskaps Academien 1775 och erhöll 300 daler kopparmynt för plogen.

Det var dessutom så fantastiskt, menar Per-Åke att Stjärnsunds bruk kunde förse Matts och hans medarbetare med järnämnen och dessutom hjälpa till att distribuera plogarna ut i landet. Det blev cirka 700 tillverkade plogar för Matts innan han dog av rödsot 1809.

På 1950-talet uppmärksammades jordbruket i Stora Skedvi av fotografen Sven Nilsson, Falun, som spelade in filmen Stora Skedvi jordbruk, bygd och folk nu och fordom. Filmen inspirerade i sin tur fotografen och hembygdsforskaren Göte Carlsson i Nedernora. Han tog initiativet till redskapsmuseet som skapades på 1980-talet av invånarna själva i byn.

Marken skänktes av hembygdsföreningen, timmer till byggnaden skänktes av folk från trakten, många ställde upp och arbetade ideellt och föremålen i museet är också skänkte av invånarna i bygden.

Per-Åke förklarar att det finns något som brukar kallas Skedvi-andan och det betyder att man tar saken i egna händer när man vill ha något i byn, vare sig det gäller ett redskapsmuseum, en skola, en sockenstuga eller en brödfabrik.

På somrarna är det många som besöker museet. Då har hembygdsföreningen även sin kafeteria öppen och det finns fler byggnader öppna för visning på hembygdsgården. Men Per-Åke säger att de även kan ta emot grupper resten av året om det finns intresse.

– Alla brukar hitta det som intresserar dem mest och som de känner igen. Kvinnorna känner ofta igen det som finns i mjölkrummet, medan karlarna gärna tittar på traktorerna.

Han tycker det är roligt att se hur maskinerna utvecklats. Som exempelvis hövändaren.

– Först hade man högafflar för att vända höet och på de tidiga maskinerna som drogs med häst sitter fem högafflar för att göra det jobbet men på ett effektivare sätt.

Traktorer och andra maskiner var mycket enkla till att börja med och blev sedan bättre och bättre.

– Men man kan förstå hur skönt det var när den första traktorn kom, för de som tidigare hade gått bakom en häst fram och tillbaka, fram och tillbaka, säger Per-Åke.

Annons: