För 100 år sedan skulle Strömsholms kanal förstärkas och förlängas till Ludvikagruvorna

Textstorlek:

Innan dagens vägar och järnvägar fanns så var vattenvägarna, speciellt vintertid viktiga för Dalarnas och Bergslagens transporter av framför allt malm och ved. Runt Dalälven och Kolbäcksån finns många spår av av gamla kanaler och än idag fungerar Strömsholms kanal upp till Smedjebacken där kanalen stannade trots drömmar om Dalälven.

Annons:

Innan dagens vägar och järnvägar fanns så var vattenvägarna, speciellt vintertid viktiga för Dalarnas och Bergslagens transporter av framför allt malm och ved. Runt Dalälven och Kolbäcksån finns många spår av av gamla kanaler och än idag fungerar Strömsholms kanal upp till Smedjebacken där kanalen stannade trots drömmar om Dalälven.

”Här, i hjärtat av Bergslagen, fanns nyckeln till Sveriges välstånd redan för många hundra år sedan. Det segelfartyg, som vi ser i Smedjebackens kommunvapen symboliserar de skutor, som på sin tid förde järn till Stockholm och vidare ut i världen,” sa kung Carl XVI Gustaf när talade i samband med Smedjebackens Walsverks 150-årsjubileum år 2006.

Redan tidigt uppstod tanken på att bygga en kanal med ”vattentrappor” dvs slussar i Kolbäcksåns vattensystem, för att lösa brukens och hyttornas transportproblem. Kanalen anlades 1776-95 och byggdes om 1842-60. Och det fanns åtminstone tre idéer om att förlänga kanalen till Dalälven och därmed Siljan och Runn.

Strömsholms kanal fick när den togs bruk 1795 mycket stor betydelse för vårt lands ekonomi. Den underlättade i hög grad exporten av svenskt järn som vid denna tid hade en dominerande ställning på världsmarknaden. I början av 1700-talet svarade Sverige för mellan 30 och 40 procent av världens stångjärnsproduktion.

De sammanlagt 26 slussarna är 5,3 meter breda. Nivåskillnaden mellan Mälaren och Smedlebacken är hela 99,4 meter. Slussarna kunde på storhetstiden slussa fartyg med 20 meters längd, 5,3 meter bredd med 70 tons last.

1916 fick Kungliga Kanalkommissionen i uppdrag att utreda och kostnadsberäkna en utbyggnad. Kommissionen föreslog i en statlig offentlig utredning för snart 100 år sedan en utbyggnad av kanalen samt fortsättningsled från Smedjebacken upp till Ludvika. Det med upp till 3,5 meters djupgående båtar som skulle kunna frakta upp till 1000 lastton.

Sträckan Mälaren—Smedjebacken kostnadsberäknades till 25 250 000 kronor och skulle få 19 slussar, sträckan Smedjebacken till Gårdlången (dagens Gårlången) kostnadsberäknades till 6 150 000 kronor och skulle man bygga en slussanläggning med tre slussar upp till sjön Väsman skulle det kosta ytterligare 3 650 000 kronor, i 1914 års prisnivå. Det skulle i dagens penningvärde motsvara 1,3 miljarder kronor.

Det skulle byggas två nya slussar i Smedjebacken och Morårdshammar och det skulle ha behövts fyra slussar i Lernbo mellan sjöarna Leran och Nedre Hillen, men vattnet skulle inte räcka. 1899 hade vattenkraftverket i Lernbo, som under några år var landets största, försett Grängesgruvan med elkraft:

”Vatten för kanalens behov kan sålunda icke erhållas i tillräcklig mängd, med mindre betydande skadeersättningar lämnas kraftverksägaren eller elektrisk kraft från annat håll tillföres denne. Kanalkommissionen har därför i stället för de fyra slussar föreslagit en mekanisk anordning, bestående av en lutande bana, å vilken fartygen, anbragta i ett på hjul gående vattenfyllt tråg av järn, skulle föras från den ena sjön till den andra. Den lutande banan skulle förläggas på sträckan från kraftstationstubernas övre mynning och ned till avloppskanalens mynning. Terrängen ligger här i en medellutning av 1: 30, vilket är en för ändamålet lämplig lutning”, rapporterade kommissionen.

Utbyggnaden av kanalen beräknades bidraga till en ökad järnmalmsexport från mellersta Sveriges gruvor till exempelvis Stettin för polska och tyska stålverk och det till väsentligt lägre fraktkostnader än med tåg från Ludvika och omlastning till fartyg i Värtanhamnen i Stockholm. Kommissionen beräknade att den utbyggda Strömsholms kanal skulle kunna frakta 1,433,000 ton varav 1 100 000 malm, företrädesvis från Ludvikagruvorna och vara i drift åtta-tio månader per år.

Redan i slutet av 1700-talet utreddes planer på att utsträcka vattenvägen från Smedjebacken västerut till Ludvika och sjön Väsman samt vidare till sjöarna Björken och Bysjön i Grangärde socken, varigenom gruvor, hyttor och bruk, belägna vid dessa sjöar, samt Västerdalarnas rika skogstrakter skulle komma i seglationsförbindelse med Mälaren som det hette innan ångbåtarna kom. Det fanns också planer att gå vidare med kanaler upp till Västerdalälven.

Den andra kanalplanen gick norrut från Smedjebacken genom vattendragen vid Ulfshyttan Lilla och Stora Ulfsjön och andra mindre sjöar till Forshuvud i Borlänge och vidare i Dalälven till Grådaforsen i Gagnefs kommun.

Där hade man börjat bygga Gråda kanal 1824 (som gavs upp 1857) och vidare till Siljan.

Redan 1754 så mättes Grådafallen Gagnefs socken upp av Christoffers Polhems lärjunge Sam Sohlberg som arbetat med Trollhätte kanal och planerna Gråda kanal, med 1800 alnars längd till en kostnad av 415 441 daler kopparmynt föddes.

Linne’ berättar från sin dalaresa 1734 att Västerdalälven på långa sträckor användes som vattenväg med lätta båtar och kohlflottar. Från forsarna i Gagnef fraktades ved och träkol på pråmar till Båtstad eller forsarna Forshuvud i Tuna socken för vidare transport till Falu koppargruva.

Redan 1641 utfärdade drottning Kristina särskilda köpenskapsprivilegier för Båtsta för allmogens handel med båt upp mot Väster-, Österdalälven och Siljan.

1859 byggdes också en flottningskanal av Korsnäsbolaget mellan Dalälven och sjön Runn. Slussen i Falun mellan Runn och Tisken byggdes 1852-56,

Kanalbyggandet upphörde i praktiken när järnvägarna byggdes ut. 1859 togs Wessman-Barkens järnväg (mellan Ludvika och Smedjebacken) i drift.1859 blev också banan Gävle Falun färdig, 1870-talet Falun-Göteborg, 1884 Borlänge-Insjön och snart fanns det en bana upp till Siljanstrakterna och Västerdalarna

Det fanns också 1700-tals planer att förlänga Strömsholms kanal mellan Åmänningen och sjön Snyten för frakter för frakter från Norbergs gruvor. 1916 utredde generalkonsuln Axel Axrson Johnson en ombyggnad av Strömsholms kanals nedre del och upptagandet av en ny vattenväg från Åmänningen till Dalälven vid Avesta för pråmar med två meters djupgående.

Kanalplanerna föll nästan i glömska fram tills1968 då Dala Kanalsällskap startades.

2007 lämnades ansökan till Miljödomstolen om att få bygga Gråda kanal med slussa. Ansökan beviljades. Tillståndet gällde under tio år men projektägaren Farled Dalarna gick i konkurs 2010.

Annons: