Vad hände i skymningen vid ängsladan nära Brockmyr, Leksand/Ullvi?

Efter en vandring i skymningen skymtar jag till slut målet: 'Rönnäs Eriks ängslada' vid sydöstra Brockmyr. Foto Henry Tarle
Textstorlek:

Tilldragelse i gränslandet mellan upplevelse och verklighet – upptecknad efter ett kort besök till ängsladan i skogen vid södra Brockmyr, cirka 1 km norr bystugan i Leksand/Ullvi, vintern 2014-01-09, kl 15.21.

Efter en vandring i skymningen på en slingrande skogsstig, något vattentung i det för årstiden ovanligt varma vädret, +4° och barmark, skymtar jag till slut målet: ’Rönnäs Eriks ängslada’ vid sydöstra Brockmyr.

Allt är stilla. Fukt faller från mörka skyar. Det droppar från blöta grenar, det doftar av gran, blåbärsris och vattensjuk lera kring den lilla åkertegen.

När jag står där i dunklet försjunken i mina sinnen – det är då jag plötsligt upptäcker något:
”Vad är det jag ser? Står det inte en liten grå figur där på stugans dörrtröskel?” Varelsen tycks speja upp mot himlen. Söker den månne avgöra väderutsikterna inför en nattvandring? Eller funderar den på morgondagens bestyr?

Dunklet i skogen förtätas. De regntunga molnen lägger nu ett ännu mörkare täcke över stugan, det lilla fältet och dess inramning av björk, gran och fur. Allt är spökligt tyst. Inte det minsta lilla ljud hörs – utom möjligen det svaga sorlet från en bäck längre bort.

Den trolske figuren överraskar mig – plötsligt försvinner den in i ladan och stänger dörren ljudlöst efter sig.

Vad hade jag sett? Var det hela en dröm? Eller var det min fantasi som hade spelat mig ett spratt?

Jag tar fram ficklampan och vandrar åter hemåt mot civilisationen.

Väl framme ur den mörka skogen och ute på Nyåkern, vid slogboden (timrat vindskydd) med den grandiosa utsikten, ser jag ljusen glimma från Sätergläntan i söder en mil bort. Ljuspunkterna signalerar förtroligt igenkännande mot mig. Vi har setts förr under så mången sen kvällsvandring. Ett band av vita och röda ljus rör sig i fjärran mellan Insjön och Leksand, som en bekräftelse på ett magiskt förbund mellan dessa orter; de vita far mot norr, de röda mot söder.

Väl hemkommen förstorar jag bilderna tagna av ladan i skogen. Min upplevelse av gestalten vid stugan bekräftas… Se foto med kommentar i bildspelet ovan.

Henry Tarle Leksand/Ullvi