Till minne av Alice Karlsson

Textstorlek:

Vår storasyster Alice har lämnat oss efter ett långt och händelserikt liv.

Alice föddes i Silvbergs församling den 18 mars 1924. Alice påbörjade sin skolgång i Silvberg i Nyhyttans och Bondhyttans skolor med en skolväg på drygt 9 km enkel väg, under vintern oplogade vägar, svårt att tänka sig i dagens samhälle. 1937 flyttade hon med sina föräldrar och syskon till Färjeby i Gustafs. Efter flytten avslutade hon sin skolgång i Enbacka, där hon snabbt fann sig tillrätta. I NTO-rörelsen blev hon snart engagerad i program- och styrelseverksamhet. Alice hade en stark ambition att utbilda sig till sjuksköterska och sökte därför till Mora folkhögskola, vid denna tid var folkhögsskolorna startpunkten för kunskapstörstande unga människor. Bland alla dessa ungdomar mötte Alice östgöten Evert Karlsson, sedermera EWK, världsmästare i politisk karikatyr. Alice och Evert vigdes i Stora Tuna 1942 av prosten Otto Bolling. Det unga paret Karlsson blev snart begåvade med döttrarna Margareta och Aino. Alice fick avbryta sina studieplaner och flytta med Evert till Östergötland där Evert fått anställning som rättare på ett större gods. Snart nog hade större tidningarna upptäckt Everts förmåga att skildra samhällets förtjänster och avigsidor. Detta ledde till att Alice och Evert bosatte sig i Stuvsta.

Alice fick möjlighet att ta upp sitt intresse för körsång och då i Dalakören. Förutom sången hade Alice ett djupt socialt engagemang vilket ledde till en plats som socialnämndens ordförande i Huddinge kommun och också till landstingsledamot i Stockholms län. Genom sitt politiska och sociala intresse kom Alice att bli ett utomordentligt bollplank för Evert i hans gärning. Huset på Grängesåsvallen i Idre kom att bli en tillflyktsort och plats för rekreation med fiske i Brunnabäcken, Burusjön, Foskån med fler platser. De senaste tio åren har Alice varit djupt engagerad i tillkomsten av EWK-museet som invigdes i Arbetets museum i Norrköping. Alice som lämnade Dalarna i unga år kom så ofta som möjligt att besöka hembygden. Vi syskon har många finns minnen förknippade med hennes besök som alltid ledde till släktträffar. Vi minns Alice med glädje och saknad. Vi delar sorgen och saknaden med Margareta och Aino med familjer.

Birger, Lennart, Barbro och Birgitta