Nya Orsaord

Den svenska almanackan anno 1753, året då den Greogorianska Kalendern infördes i Sverige. Kalendern används nu i de flesta av jordens länder efter ett antagande av påven Gregorius XIII 1582. (Ref licensen Creative Commons Erkännande-Dela Lika 3.0). http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gregorianska_kalendern
Textstorlek:

En ny och omarbetad utgåva av Orsaord är klar, ett gediget arbete av Karin Ohlsén och Eva Olander. I förordet får man veta att boken har fått stöd av Orsa-Skattunge Hembygdsförening och Orsa Besparingsskog. Arbetet har pågått sedan första utgåvan kom ut 2010. Ett innehållsrik inledande avsnitt berättar om dem som gjort ordboken. Utöver Eva och Karin nämns Karin Jemtpers, eller Agdus Karin, som avled 95 år gammal innan första utgåvan kom. Hon har bidragit med mycket kunskap om gamla tiders språkanvändning. Hon var från byn Viborg, liksom även Ernst Grandell, vars texter och mästerliga teckningar illustrerar (förgyller, skulle jag vilja säga) ordboken. Han var verksam under 1930-talet och gjorde illustrationer på uppdrag av Uppsala landsmålsarkiv. Han kunde få en krona eller så för en teckning.
Grammatik samt stavning och uttal förklaras i inledningen. Dessa avsnitt har man anledning att återkomma till många gånger under bokens användning. Ett särskilt register över illustrationerna är värdefullt för den som beundrar Grandells tecknarkonst. Utgår man från orsamål finns först i boken en ordlista orsamål – svenska. Men den egentliga ordboken har svenska uppslagsord. Dessa följs ofta av flera orsamålsord med sina böjningar. Orden belyses med ett antal meningar där de olika formerna tas i bruk. Söker man på ord som intresserar, så kan man läsa med underhållningsvärde, för meningarna innehåller intressanta fakta. Jag som bor i Våmhus tyckte om att kolla på korg och hår, men även brosch där jag kunde läsa att ”Wåmus-kullor a gart bråssi åv åri.” (Våmhusflickorna gjorde broscher av hår.)
Som i så många gamla socknar i övre dalarna så finns språkvarianter även i byarna, men skillnaderna i Orsa är inte så uttalade som i t.ex. Mora. I ordboken har man valt att följa Viborgsvarianten för att göra boken mera överskådlig, för annars hade man fastnat i olika uttalsvarianter för de många exemplen. I stället råder författarna läsaren att själv uttala orden som man har hört där man bor, och att stava fritt som man tycker att det låter.
Denna spännande bok är värdefull och intressant inte bara för orsaborna utan för hela övre Dalarnas språkområde. Den kan tjäna som jämförandeobjekt och även som modell för att utveckla den egna dialekten. Nya Orsaord i utgåva från 2013 är väl värd att ta i bruk.