Vi måste visa upp alternativen

Textstorlek:

Jag har i decennier förvånats över att de förtroendevalda i bl.a. Dalarna varit så utomordentligt passiva när det gäller att både påvisa och bekämpa de allt större regionala klyftorna. Idag är fokus i samhällsdebatten nästan enbart storstäderna och deras framtid. Det beror säkert till en del på att medier med riksspridning har sin hemvist i framförallt Stockholm men inte minst på vår egen passivitet och våra förtroendevaldas tystnad. Att flertalet partier dessutom ser invånarna i de största städerna som viktigast att vinna för sina idéer gör inte problemen lättare att lösa sett med landsbygdsögon.

För ett par veckor sedan kunde vi i en av storstadstidningarna läsa följande (Dagens Industri 20.11): ”Stockholms bostadskris leder till att många väljer att tacka nej till jobb eller studier och företag lämnar på grund av akut kompetensbrist. Detta kostar regionen 36 miljarder kronor (enligt konsultföretaget WSP) årligen i utebliven tillväxt.”

Detta är bara en av alla s.k. larmsignaler som sänds ut regelmässigt från huvudstadens alla lobbygrupper vars perspektiv knappast går utanför stans tullar. Däremot tas de tyvärr ofta som fakta av andra medier utanför tullarna utan granskning och kritisk analys. En ”rimlig dalakommentar” skulle kunna vara att vi inte längre kan acceptera att Stockholm med omgivande region tillåts att växa så kraftigt som vi sett de senaste decennierna – samtidigt som vi visar upp Dalarnas alla möjligheter som alternativ till storstan.

Särskilt Stockholmsregionens men även andra storstäders kraftiga tillväxt kräver nämligen inte bara hela landets resurser för att klara en utbyggnad. Det stävjar samtidigt övriga regioners och särskilt landsbygdens möjligheter att både behålla jobb, service och arbetskraft samt få ytterligare resurser att exempelvis ha en fungerande järnväg, ett regionalt universitet och statlig service i samtliga kommuner.

Förutsättningarna för att särskilt huvudstadsregionen fått möjlighet att växa så enormt som skett under bl.a. 2000-talet har varit att de fått utbildad arbetskraft från övriga regioner, nästan alla väg- och järnvägsresurser som funnits i den statliga budgeten, en stor del av resurserna till den högre utbildningen och forskningen etc. Men som sagt – den som är rikligt gynnad ser bara sina egna behov och intressen. Höghastighetståg mellan storstäderna, fler större motorvägar, nya tunnelbanor till förorterna och större statliga resurser till ett ökat bostadsbyggande står på tur på storstädernas kravlista.

Alla läsare av Dalabygden förstår att nuvarande Sverigeutveckling inte är hållbar. Ökade regionala klyftor hämmar både demokratin och befolkningens välfärd i en stor del av Sverige. På nyåret får vi ett nytt organ i länet – Region Dalarna – som kanske skulle kunna vara ett avbrott i Dalarnas passivitet i det nationella agerandet och den nationella debatten. Om regionen dessutom bjuder in sina medborgare i framtidsarbetet kan det bli en verklig förändring. Den behövs!