Föräldrarna nyckelspelare om skolan ska klara sitt uppdrag

Textstorlek:

I veckan presenterade SKL (Sveriges kommuner och landsting) sin rapport med öppna jämförelser mellan skolresultaten i landets kommuner. På nationell nivå ökar andelen elever som klarar grundskolans kunskapskrav och som är behöriga till gymnasiet med nästan två procentenheter. Men bland Dalarnas kommuner är det bara 6 av 15 som redovisar en ökning. Statistiken visar på fortsatt stora skillnader i resultat mellan elevgrupper, till exempel kopplat föräldrarnas utbildning och elevernas migrationsbakgrund.

Vi vet att de ungdomar som klarar att genomföra gymnasiet har mycket större förutsättningar att klara sig bra i livet, att få ett jobb och en försörjning. Det gäller att motivera och engagera. Men vi måste inse att detta ansvar inte kan vila enbart på skolan. Vi behöver skapa ett bättre samspel mellan skolan och föräldrarna – och då inte bara mellan skolan och föräldrar till barn som behöver extra stöd. Om alla föräldrar blir goda medspelare i skolan kan vi tillsammans ge alla barn förutsättningar att lyckas.

Vi måste se barns uppväxtvillkor som ett gemensamt ansvar.

Om vi kan hjälpas åt att skapa en skola där både elever och personal känner tillit, nyfikenhet och en vilja att lära och utvecklas har så klart mycket större chanser att ge eleverna de kunskaper och det självförtroende de behöver.

Alla föräldrar vill sina barns bästa, det kan vi utgå ifrån. Men vi har olika förutsättningar. Den som själv haft föräldrar som på ett bra sätt stöttat och motiverat har förstås mycket lättare att bidra till sitt barns skolgång. Sämre utgångspunkt har ju den som växt upp under mer trassliga förhållanden och kanske har negativa känslor till skola och studier. Detta är vi väl medvetna om – men vi gör alldeles för lite för att hjälpa varandra i föräldrarollen.

Det pågår kommungemensamt arbete i Dalarna med att förbättra det som kallas för ”föräldrastöd”, alltså olika erbjudanden som kan ge ökade kunskaper och kontaktnät. Förhoppningen är att det ska leda till att föräldrar, med olika bakgrund, får träffas, reflektera tillsammans och dela med sig av erfarenheter. Men då krävs att många olika aktörer bjuder till och bidrar. Kompetens finns inom kommunernas olika verksamheter, pedagogisk förmåga finns hos studieförbunden och förhoppningsvis finns ett stort engagemang och vilja att medverka hos föräldrar. Tänk er att det kontinuerligt finns möjlighet att delta på föreläsningar, temakvällar och föräldragrupper där vi pratar om hur vi kan ge våra barn bättre självkänsla, ökad förmåga till omtanke och större framtidstro! Då skulle vi kunna bli ett lag där skolan och föräldrarna känner att vi spelar tillsammans och att vi spelar varandra bra!

KARIN ÖRJES