Brukspatronen som byggde Ludvikaverken

Textstorlek:

Den här artikeln handlar om ett stycke mycket stor svensk industrihistoria som skrevs i Lernbo för 120 år sedan, arvet lever kvar i form av en rad vattenkraftverk och kraftöverföringssystem och lade grund för Dalarnas och världens ledande kräftöverföringsindustri i Ludvika.

Annons:

Det hela började på allvar med världens första trefasöverföring från Hällsjön till gruvorna i Grängesberg som elekrifierades av Asea 1893. Det nya bolaget i Ludvika, AB Magnet grundades 1900. De två största aktieägarna var bruksägare Vollrath Tham i Sandsta i Hagge/Lernbo som tecknade något under halva aktiekapitalet, 407 aktier och Anders Erik Salwén, Grängesbergsbolagets direktör 1893-1914, som tecknade sig för 333 aktier.

AB Magnet fick sedan licens på Aseas trefassystem.

Det fanns en elektrisk pionjäranda i Västerbergslagen för 125 år sedan, Morgårdshammar AB elektrtifierade verkstaderna med ett kraftverk i Kolbäcksån köpt av Asea som togs i drift 1896.

För många år sedan skrev jag i Nya Ludvika Tidning om planerna under första världskriget om att bygga ett pumpkraftsystem norr om Nyhammar, bygga en konstgjord damm med vatten från vårfloden i Dalälven för att öka vattenföringen till vattenkraftverken nedströms i Kolbäcksån. Då berättade Karl Erik Nergård som var aktiv i Ludvika hembygdsförening och hade förflutet i Grängeskraft om en annan fantastisk sak som aldrig blev av, världens största turbinprovningsanläggning som skulle byggas – i anslutning till Lernbo vattenkraftverk.

Jag hittade aldrig några dokument på den tiden. Men när jag i Dalabygden nyligen skrev om planerna 1920 om att förlänga Strömsholmskanal till Ludvika dök minnet av turbinprovningsanläggningen upp. Numera så har tekniska museet digitaliserat samlingarna och då hittade jag historien om turbinprovningsanstalten, och i den mer om pionjärandan Tham bidrog till. God hjälp att hitta illustrationer och tidsdokument till denna artikel fick jag via Kjell Östlings facebookgrupp ”Gamla Smedjebacks bilder för oss lite äldre”.

Förslaget var att anlägga en ”turbinprofningsanstalt” vid den av Grängesbergs trafikaktiebolags ägda Lernboforsen med järnväg intill.

Kraftstationen vid Lernbo byggdes av Grängesbergsbolaget åren 1898 – 1899 och anläggningen ansågs när den invigdes vara Sveriges största. Stationen placerades så att man skulle kunna tillgodogöra sig fallhöjden mellan de två sjöarna Leran och Hillen. Sista delen av vägen ned till kraftstationen leddes – och leds än idag – vattnet i två stora tuber.

Första kraften, 750 hästkrafter av 3000 från turbiner levererade av Qvist & Gers i Arboga, överfördes i den nya 25 kilometer långa 5000 voltsledningen till Grängesberg i december 1899 rapporterade Dalpilen.

Då hade det varit ett imponerande bygge.

Kanalgrävningen skedde med den första och största grävskopa som använts i Sverige 1898. Det var Anders Erik Salwén som åkt till Amerika tillsammans med byggmästaren för kraftverksbygget C. Landén för att hämta hem den senaste tekniken:

”Åskådaren stannade rent af undrande och spörjande inför det tekniska hjälpmedlet, det värkliga jättevidundret”, som också Oskar II imponerades av vid ett besök 1900.

Kraftstationen byggdes i etapper under ledning av arkitekt grefe Sigge Cronstedt. 1899 fanns en tub som drev två generatorer och 1903 blev den andra tuben klar och då tillkom ytterligare två generatorer. 1907 installerades den femte och sista generatorn.

Av fallhöjden på 28 meter ville man använda 19,5 meter för provningen, dubbelt så hög fallhöjd som man använde i världens då största turbinlaboratorium Holyoke i USA. Provvattnet skulle tas ur en av tuberna till 70 provningar per år. Man skulle kunna testa verkningsgraden av alla typer av turbiner med en till 20 meters fallhöd och med 250 till 2000 sekundlitrar.

Thams offert som han beskrev som afskräckande då den låg på 120 000 kronor för bygget men Tham såg stora vinster i att höja verkningsgraden på de nya svenska turbinerna.

Grängesbergsbolaget var beredda att arrendera ut lämplig mark i 50 år.

Men teknikutvecklingen för 120 år sedan var snabbare än beslutsfattarna på Jernkontoret, och Svenska teknologiföreningens tvekan kom ivägen, så det blev ingen turpinprovningsanstalt, det var turbintillverkarna själva som 20-25 år senare byggde egna laboratorier.

Men Thams bidrag för Västerbergslagen lever kvar i form av ABB Ludvika.

Vollrath Tham satt i styrelsen de första nio åren av elkraftsindustrins födelse i Ludvika, som var tuff.

Samma herrar som skrev under kontraktet på byggandet av Hällsjö-Grängesbergs kraftledning tecknade aktier vid bildandet av bolaget AB Magnet 30 juni 1900. Herrarna var brukspatron Edvin Grönvall från Hällsjö bruk, vice häradshövding Carl Roth Ludvika, direktör Anders Salvén, Grängesberg, brukspatron P M Carlberg, Ställdalen samt brukspatron Volrath Tham, Hagge.

Bolaget bytte 1906 namn till Förenade Elektriska AB och 1908 till Nya Förenade Elektriska AB. År 1916 såldes Förenade till ASEA i Västerås

Vollrath Tham dog 1909.

Hans namn levde vidare som malmfartyget S/S Vollrath Tham som sjösattes 1909 och som tillsammans med en rad andra svenska Grängesbergsbåtar som S/S Sir Ernest Cassel, sänktes under andra världskriget.

Vollrath Thams villa i Sandsta i Hagge brann ned till grunden 1934t. ”Det var en av de pampigaste villorna i hela Västerbergslagen”, skrev Ludvika tidning 1977 när de undersökte vad som fanns kvar i ruinen.

Annons: