Kommer henne nära 70 år senare

Textstorlek:
Annons:

När är det tillåtet att läsa någon annans brev? I pappas gömmor finns prydliga buntar med brev, vackert hopknutna med papperssnören. Ja, det är brev till den unge Sven, adresserade till hans barndoms Hedemora och till folkhögskolor, där han studerade. Med sirlig handstil i flödande bläck har några olika – troligen mycket unga kvinnor – redan på kuvertet givit sina avtryck. Har jag rätt att läsa breven nu, när mottagaren sedan många år är död?

Modigt ögnar jag det översta brevet i den äldsta bunten. Här möter jag en sjuttonårig flicka och hennes berättelse om familj, vardag, drömmar och en spirande förälskelse – allt det som hör tonårstiden till. Mitt hjärta bultar – jag kommer henne så nära, sjuttio år senare! Ändå är det något annat som på djupet griper tag: Det är den rörelse som har fört de unga vännerna samman.

Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, SLU, var mer än Bondeförbundets politiska ungdomsförbund. SLU var en folkrörelse. Runt om i socknarna skapade SLU mötesplatser där unga människor fick kunskap för landsbygdens yrken, läste lyrik, lärde sig mötesteknik, tävlade, dansade, spelade teater. Det var allvar och nöje – i samma förbund. SLU gav unga en röst i politiken, drev på för likvärdiga villkor mellan landsbygden och stad. SLU var en väg till bildning, kultur och omvärldsspaning – och en demokratiskola av stora mått.

Tiderna förändras. Det är lätt att idyllisera tider som har flytt. Ändå finns det en dimension hos SLU som skulle behövas i vår tid: Gränsöverskridande möten. SLU-avdelningen samlade i stort sett alla unga i bygden. Alla möttes – oavsett om de kom från familjeägda eller arrenderade gårdar, om de var företagare eller anställda, om de var kvinnor eller män, om de var ensamstående eller levde som par. Gemenskapen blev ett kitt som höll ihop människor och samhälle. De många olika aktiviteterna gav utrymme för vars och ens växande. Den som var praktiskt lagd fick bekräftelse när tävlingen gällde plöjning, mjölkning, vävning eller linodling. Den som var teoretiskt orienterad studerade samhällskunskap. De kreativa skapade skådespel, deklamerade dikter och organiserade storslagna sommarfester. Unga reste till unga – möttes över socken- och landskapsgränser.

För oss som lever på landsbygden idag fyller bygdegårdsföreningarna ibland en liknande funktion: Att samla alla som bor nära varandra till samtal och gemensamma initiativ. Men på det stora hela lider vårt svenska samhälle brist på mänskliga möten och delade erfarenheter. Mer och mer lever vi i bubblor, bredvid varandra, utan dialog. I kontaktlösheten föds främlingskap som förstärker fördomar och förutfattade meningar.

Försiktigt lägger jag tillbaka brevet i kuvertet och bestämmer mig för att inte läsa fler. Ja, jag vet ju redan att den förälskelsen inte blev det mogna livets stora kärlek. Några år senare mötte de andra. Flickan, som Sven brevväxlade med, är nu en vital och engagerad kvinna i kulturlivet. Idag har jag postat breven till henne.

Annons: