Detta är inte kaos

Textstorlek:
Annons:

De politiska och parlamentariska positionerna är i skrivande stund (måndag) fortsatt låsta. Regeringsbildningen drar ut på tiden och ett komplicerat spel pågår.

Röster hörs tala om ”kaoset” och ”röran” i riks­dagen. Dessa personer vet inte vad de talar om. Om vi ska tala om kaos får vi söka oss till helt andra parlament i nationer där demokratin är antingen obefintlig eller outvecklad.

Det finns inget perfekt parlamentariskt system, men den svenska modellen är väl beprövad. Skillnaden nu mot tidigare är den jämna fördelningen mellan blocken och att väljarna gett ett nationalistiskt parti med fascistiska rötter inflytande.

Till vanligheterna under många decennier hör att Socialdemokraterna finns med i rikets styre, antingen i regeringsställning – eller i opposition med avgörande inflytande när breda uppgörelser kommer till stånd.

Vanan att styra har gett Socialdemokraterna rutin i att förstå och tolka det politiska spelet. Som en stats­vetare förklarade i radio nyligen är Socialdemokraterna Sverige­mästare i grenen politisk strategi. Det har de nytta av nu.

Kommer Allianspartierna att få tillbaka bollen nu sedan Ulf Kristersson gett upp sina försök att bilda en Alliansrege­ring? Det som talar för det är att Stefan Löfven redan förkastats av riksdagen. Frågan är om det sedan dess har hunnit hända saker som fundamentalt ändrat förutsättningarna för någon form av S-ledd regering.

Att Socialdemokraterna – även med beaktande av brakförlusten i valet – skulle sätta sig i en regering utan att få statsministerposten kan ses som uteslutet.

Mittenpartierna, Centerpartiet och Liberalerna, sägs ha en nyckelfunktion. De har tidigare förkastat idén om en regering styrd av Stefan Löfven. Nu har de även förkastat en alternativ variant av en Kristersson-regering med utlovad Allianspolitik och sagt att de skulle rösta nej till en sådan. Hur klokt detta var kommer att visa sig.

Ett tänkbart steg hade annars varit att i riksdagen förutsättningslöst pröva hur stort förtroendet för en Alliansrege­ring är och sedan agera utifrån det. Mot detta talar givetvis Sverigedemokraternas tal om att inte släppa fram någon regering utan att få politiska krav tillgodosedda. Men hur stor tyngd ligger i den utsagan? Det vet vi inte förrän den testats i skarpt läge.

Stefan Löfven har nu åter bollen. Frågan är om detta är den passning som leder till det avgörande målet? I så fall kommer en del att tala om hur Alliansen brast i både försvars- och anfallsspel. Att dribbla bort bollen och låta sossarna springa mot mål kan visa sig ha varit ett avgörande misstag.

Nu står hoppet till att Annie Lööf kan stå emot de rödas invit om att byta lag och i stället göra en avgörande räddning för att hålla kvar Alliansen i matchen.

Annons: