Björnattack blev starten på deras äventyrsresor

Textstorlek:

De har levt riktigt nära vilda björnar i Kodiak, Alaska, de har sett hur ormfolket i Sri Lanka arbetar med att hjälpa bönder att avlägsna riktigt farliga ormar, de har besökt Himbafolket i Afrika och de har träffat ett unikt indianfolk som lever längst ner i Grand Canyon, USA.

Annons:

Stina och Göran Ryman i Grycksbo har rest som vanliga turister tidigare men de här äventyren skulle de troligtvis aldrig ha fått vara med om, om det inte var för en alldeles speciell händelse för 17 år sedan. Då attackerades Göran av en björn när han var ute på älgjakt och när björnen stod över honom och bet hann Göran tänka: ”nu dör jag”.

– Vi brukar säga att tänk att något som kunde gått så snett blev till något så positivt, säger Stina.

– Och hur livet består av tillfälligheter, tillägger Göran.

Paret har nu åkt runt och berättat, visat bilder och filmer från sina äventyr, men de brukar också berätta vad som hände när Göran blev överfallen av en björn.

– Trots att det är 17 år sedan det hände och att vi pratat så mycket om det känner jag att jag nästan börjar gråta när vi visar bilder på björnar i Alaska och berättar om attacken som hände här hemma, säger Stina.

För henne blev det naturligtvis en chock när telefonen ringde och Görans jaktkamrater berättade om olyckan. Till en början var det kaos, de visste inte riktigt vad som hänt mer än att Göran levde.

Göran var ute och jagade älg den dagen i november för 17 år sedan.

– Jag hade hunden med och han började skälla. Då såg jag att det var en björn och tyckte först att det var kul att se men började dra mig tillbaka. Då bestämde sig björnen tydligen för att jag var ett större hot än hunden så den kom rusande mot mig, berättar Göran.

Han sköt ett skott mot björnen men missade och det kanske var tur, menar han, för en skadskjuten björn kan vara ännu farligare.

Snart var björnen över Göran och bet honom över ansiktet, i benen och i armarna.

– Jag kom ihåg att jag hörde hur det krasade i käkbenet, berättar Göran som var vid medvetandet i stort sett hela tiden.

Gråhunden Birk var hela tiden på björnen och det var nog anledningen till att björnen till slut gav sig av. Göran är övertygad att hunden då räddade livet på honom.

Göran skjutsades till Mora lasarett och när Stina och deras närmaste var på väg till Mora visste de nästan ingenting hur det var med honom, men nyheten var redan ute på radion som de lyssnade på.

Göran låg på Mora lasarett och sedan i Falun flera dagar och fick sy 70-80 stygn. Björnattacken fick mycket uppmärksamhet och många tidningar inklusive de stora kvällstidningarna sökte Göran för att få höra hans berättelse.

Det var också då Stefan Quinth kontaktade Göran. Han höll på med en film som skulle handla om björnar och om de var farliga för människor.

– Vi fick sen mer kontakt med honom, var bland annat med i ”morgonsoffan” på tv. Stefan berättade också att han varit i Alaska 25 år för att studera björnar på ön Kodiak.

Det hade varit en dröm för Göran att få åka dit så när han fick höra att Stefan brukade ta med sig andra dit frågade han om Stina och han fick följa med.

Så blev det. Göran som nyligen trott att han skulle bli dödad av en björn följde tillsammans med Stina med Stefan för att leva under primitiva förhållanden i riktig närkontakt med vilda kodiakbjörnar. De var borta i fem veckor och levde i tält ute i vildmarken tio dagar 2007.

– När vi berättar om det brukar vi få frågan om vi inte är riktigt kloka, säger Stina och ler.

Men hon förklarar att de inte kände sig rädda, vilket Göran instämmer i, de litade på Stefan och agerade precis som han sa att de skulle göra när björnarna var nära.

– Jag jobbar i skogen och har träffat på björn i skogen även i Sverige efteråt men jag är inte arg på björnen, men har respekt för den, säger Göran.

Under resan till Alaska började de att prata om andra resor Stefan brukade göra.

– Jag berättade att jag var rädd för ormar och då sa han att vi kunde följa med till Sri Lanka och se hur ormfolket arbetar med att hjälpa bönder att avlägsna farliga ormar som kobra och pytonormar från risodlingarna, berättar Stina.

Tre år efter Alaskaresan åkte de med till Sri Lanka och var med om lika fantastiska upplevelser, menar de.

– Stefan har särskilda tillstånd för att kunna åka till olika platser och därför är det inget som vanliga turister kan göra, berättar Stina.

Det har sedan blivit resor till Afrika för att träffa Himbafolket i Namibia och se storslagen natur, de har följt med Stefan till USA där de bland annat träffat det unika indianfolket som bor längst ner i Grand Canyon samt ytterligare en resa till Sri Lanka.

Stina som alltid haft fotograferandet som intresse köpte en bättre kamera och en filmkamera redan inför första resan.

Efter att ha blivit uppmuntrad av Stefan att visa sina bilder och filmer hon tog under resorna har nu Stina och Göran åkt runt till företag och föreningar för att berätta om sina äventyr.

Ibland har de fått frågan hur de står ut med att leva så primitivt under resorna. Speciellt Stina har fått frågan från andra kvinnor.

– Vi är orienterare så vi är vana vid sånt, så det har inte varit nåt problem, säger hon.

Deras råd till andra som har drömmar är att förverkliga dem innan man är för gammal och det är för sent.

– Många tänker att när jag blir pensionär ska jag göra det och det. Men gör det nu, ”sen” vet man ingenting om, säger Göran.

– Kanske det kan bli en till resa till Alaska. Om vi får den möjligheten så gör vi det, säger de båda.

Hunden Birk som var med vid björnattacken finns inte längre men han blev ingen bra älghund efter händelsen med björnen.

– Istället för att ställa älgarna så jag kunde smyga mig nära och skjuta, så jagade han undan alla älgar. Det var nog för att skydda mig, berättar Göran.

Annons: