Politisk oro inte en dag för tidigt

Textstorlek:

Frågan är vad som är värst. Värmen. Torkan. Regnet. Stormarna.

Uråldriga krafter som varit med och skapat denna planet. Men som också förstör och stuvar om.

Som med allting annat finns det nu en lista på detta, vilka av dessa fenomen som skadar oss mest respektive gör nytta. Den här våren och sommaren har vi facit. Värmen, den så hett efterlängtade sommarvärmen med sol, bad, glass och dricka i överflöd blev lite för mycket. Satte igång bränder som vi helst vill glömma. Gjorde oss nästan till kriminella om vi satte fyr på grillen. Att inte få grilla hemma på grillen ser jag som något överdrivet. Oavsett väder och vind ska man ha koll på kolet och tändvätskan. Men i dessa tuffa tider gäller det att respektera lagar och förordningar.

För det är inte över. Inte på långa vägar. Även fast bränderna i norra Dalarna verkar vara under kontroll kan det när som helst ta fart igen. Vi är sårbara. Mycket sårbara. Och vi litar på att myndigheter och politiker tar sitt ansvar. Jag tycker inte man gjorde det. Visserligen hade man lärt sig en del sedan branden i Västmanland 2014. Men när det kommer till kritan, när krisen är ett faktum står vi där och undrar vad den andra ska göra.

Myndigheter och politiker dammar snabbt som ögat av Syndabocken. Skyller på varandra om vem som sålde vattenflygplan och annat, samt passar också på att i stridens hetta plocka hem några politiska poäng. Jag bävar inför höstens val.

Det är som om lilla Sverige, trots mord på höga regeringschefer, terrorattacker och bränder låtsas som att det inte händer här, fast det sker mitt framför näsan på oss!

Med värmen kom torkan. Från att läget var allvarligt kan man nu säga att det är kris. Som om det var ett nytt ord inom lantbruket.

Regeringen öppnar plånboken och ger nu runt en miljard till torkdrabbade bönder. Hur mycket skogsägare får för sina förkolnade träd säger man inget om.

Finansminister Magdalena Andersson (S) berättade på en presskonferens att man presenterar ett nationellt krispaket till Sveriges bönder. Den svåra torkan har dränerat grovfoder till djuren. Det pratas om nödslakt och konkurs. Andersson sa också att ”vi”, nu vilka det är, känner en stor oro för den svenska livsmedelsförsörjningen. Jag tar mig för pannan och känner feberns hetta komma.

Visst är det bra att regeringen skjuter till pengar och bryr sig om lantbrukarna, även fast slantarna är en droppe i havet. Det pratas om tapp på tio miljarder.

Men det sorgliga är att det är först nu när Sverige står i lågor som regeringen och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) verkar bry sig om landsbygden.

Alla vet att vi producerar för lite egen mat i Sverige och att lant­brukarna inte får betalt för det de gör. Bränderna är som en droppe i havet när landsbygdsfientliga politiker, myndigheter och organisationer, som säger sig företräda lantbruket, inte lyfter ett finger för att svensk mat ska bära sig på egna premisser.

Att finansministern känner en stor oro för den svenska livsmedelsförsörjningen är inte en dag för tidigt.