Nu måste vi sluta att vara naiva

Textstorlek:
Annons:

De som vet hur man hanterar en sådan här brand, begravdes på medeltiden.” Just så sa Bengt Algotsson, den erfarne tidigare virkeschefen i Mellanskog, som för fyra år sedan fick ansvaret för att samordna skogsägarnas tålamodskrävande arbete efter den då största skogsbranden i mannaminne. Bara fyra år har gått. I den västmanländska skogen, på mager stenmark där all mull är bortbränd, kämpar spirande tall- och granplantor.

För en månad sedan tog nya skogsbränder fart – på många håll samtidigt. Med förödande fart förtärde elden skog på stora arealer. Här i Dalarna drabbades särskilt Trängslet och Lima. Inte minst Härjedalen och Jämtland hemsöktes av åsknedslag och bränder. I Färila socken i Hälsingland bredde branden ut sig på en areal större än i Västmanland – i ett kuperat landskap med höga berg och djupa dalar. Som en drake kastade elden sina tungor åt olika håll. Det sammanhängande brandområdet blev flikigt och har kolossal omkrets.

Ja, jag som besökte Västmanland redan när elden härjade, var beredd på förödelse. När jag släpptes in till brandskogen i Färila var synen ändå overklig. Sotsvarta stammar stod raka i naket grus. Rottrådarna var förstås sönderbrända och träd kunde falla, ljudlöst och livsfarligt. Ur torrhål där förna och fnöske ännu fanns kvar steg obehaglig rök. Rätt som det var blossade ny brand upp, och vattenbombande helikoptrar ­surrade strax ovan trädtopparna. Branden bekämpades också av bönder som effektivt fyllde en 25-kubikmeterstank på två och en halv minut.

Tårarna rann på mina kinder. Förstås undrade jag som du: Vad lärde vi oss egentligen? Hur kunde det, som inte fick hända igen, ske – ånyo och i så ödesdigert förlopp?

”En liten skogsbrand släcks med en tidig och stor insats. Då blir branden aldrig stor.” Det var en av de dyrköpta lärdomarna från 2014. I svårtillgänglig terräng, långt från skogsbilvägar, hade åsknedslag nu fått bli storbränder.

När jag skriver det här är bränderna inom kontroll. De flesta är överlämnade från räddningstjänst eller länsstyrelse till bevakning och eftersläckning av markägarna, som i bästa fall är samordnade.

Fler än hundra skogsägande familjer är drabbade av bränder. I Lima, i Härjedalen och allra flest i Färila. Mellanskog har samlat till möten i Sveg och Färila, stundande torsdag i Limedsforsen. Allvaret ligger tungt i salen. Det är mer än människors livsverk som har förtärts av lågorna. Det finns en sorg i människors hjärtan. Det är obestridligt faktum att under överblickbar tid kommer flera tiotusentals hektar att vara ungskog.

Nu måste vi sluta vara naiva. Katastrofala skogsbränder kommer att drabba igen. Gemensamt i samhället behöver vi forma checklistor över åtgärder – när det börjar brinna, när branden rasar och när branden har falnat. Vi kan inte börja från noll nästa gång. Bragder är gjorda av kommunledningar, räddningstjänst, brandmän och frivilliga, men det mest väsentliga saknas: Den stora kapaciteten i tidigt skede. Det strategiska tänkandet. Det samlade operativa ledarskapet. Vi behöver en långsiktig och blocköverskridande överenskommelse om Sveriges inre säkerhet.

Annons: