Populärt med fårkött men ullen kastas

Textstorlek:

Efterfrågan på fårkött ökar vilket gör att bönderna Johan och Marie Borg nu öppnar en korvfabrik. De vill förädla så mycket som möjligt. Men ullen vet de inte vad de ska göra av. Vi besökte deras fårfarm i Skattungbyn utanför Orsa.

Annons:

Det gäller att hålla koll på de frigående hönsen när man kör in på Johan och Maries gård, den så kallade Borggården. De har besök av bybon Nina Lindunger. Det är hon som tillsammans med Johan ska tillverka korven.

Planerna har funnits i flera år men det är först nu som det börjar hända saker. Tanken är att öppna korvfabriken inom de närmaste veckorna. De visar den nybyggda fabriksbyggnaden och berättar att det handlar om en stor investering.

Men är det något man ska satsa på så är det fårkött, menar de.

– Det är brist på fårkött i Sverige och efterfrågan ökar. Vi säljer cirka 90 procent av köttet till slakteriet. Får vi fyra kronor kilot från slakteriet så kan vi istället få 400 kronor per kilo, eller mer, om vi gör salami av köttet, säger Johan Borg.

Byborna har fått provsmaka korven och responsen har varit över förväntan. 99 procent kött, lite kryddor och inga tillsatser. Produkten är inte ekologisk, men det är minst lika viktigt att den är närproducerad, menar Marie. I dag finns cirka 170 tackor på gården så det blir många lamm per år.

Kan ni möta efterfrågan med ert eget kött från gården?

– Nej, vi måste köpa in. Men konsumenten ska fortfarande veta varifrån köttet kommer. Vi ska försöka gynna bygdens bönder, säger Johan.

Men det finns saker som oroar och frågorna är många. Hittar kunderna till gården? Vad ska man sätta för pris? Och hur går det här med marknadsföring till?

– Vi bor ju där vi bor och det kommer precis inga busslaster hit. Vi måste hitta alternativa vägar för att nå kunderna. Kanske kan vi göra gårdsbutiken till ett utflyktsmål, säger Johan.

Om man ska driva företag i en by måste man ha flera ben att stå på, tror Marie.

Och det finns annat än kött som man skulle kunna göra något av. Johan klipper tackorna två gånger per år vilket innebär stora volymer ull.

Omkring tre till fyra kubik, uppskattar han det till. Det blir nästan ett bekymmer, menar han. Utanför fårhuset ligget stora säckar av varan.

Vad gör ni av all ull?

– Ja, det blir väl soptippen. Dels har vi till största del fel typ av får för att göra något med ullen. Det är ingen riktig hantverksull. Men visst skulle man kunna göra något med den.

Det är inte lätt att bli av med den så vill någon ha den, så varsågod, den är gratis.

Bara den kommer till användning, för det är ett bra material som bara ligger och förfars.

Det är en varm dag och vi sätter oss på altanen. Paret berättar att de flyttade till gården år 1996. Marie kommer ursprungligen från Örebro. De träffades på folkhögskolan i Värmland.

De bestämde sig ganska tidigt för att producera sin egen mat och en ko var starten på något som med tiden växte. 2009 byggde de fårhuset.

Johan vill hitta någon som kan hjälpa till på gården. Någon som kan ta över bonderollen så han kan ägna sig åt korvtillverkningen.

När han inte jobbar så arbetar han ideellt för diverse byföreningar, han är aktivt i hemvärnet och har jakt som sitt största intresse. Därtill tränar han mycket.

– Och stressar nästan jämt, säger Marie och ler mot honom.

– Inte just nu. Höskörden blev klar igår så nu kan jag ta det lungt, säger han och ler tillbaka.

Paret inser att korvfabriken innebär mycket arbete men de är beredda att jobba. De tänker smygstarta verksamheten och prova sig fram.

Annons: