Dalarnas bönder behöver support!

Textstorlek:

Just nu är tre principiella frågor kring böndernas situation extra aktuella för mig – och kanske också för andra. Det handlar om det akuta klimatläget, böndernas behov av samverkan samt det svenska försörjningsläget för livsmedelsvaror. Även om torkan och böndernas akuta ekonomiska situation dominerar dags­debatten om svenska bönders och jordbrukets framtid ser jag de tre principiella frågorna som avgörande för jord­bruket på sikt. Äntligen tycks vi få en chans att jordbrukets och landsbygdens framtidsfrågor närmar sig partiernas agendor.

Det akuta läget om den långa torkperioden föder en lång rad frågor. Varför har vi inte sedan länge byggt ut vatten­reserver i skilda former att användas vid extrema klimat­perioder? Varför ser vi signaler om en ny klimatsituation så sent när tecknen fanns för flera decennier sedan? Varför har inte kommuner och statliga organ arbetat lika intensivt med jord- och skogsbruksnäringarnas behov och förutsättningar som med tillverkningsindustrin och IT-företagen?

Lika väl som att vi bjuder industrin och tjänsteföretagen på järnvägs- och väglösningar samt bredbandssystem som passar dessa företag borde vi bistå jordbruket med funktionssäkra system för bevattning och vattenlagring. Den grundläggande infrastrukturen för särskilt jordbruket är lika viktig som Dalabanan, Riksväg 70 och E45 i inlandet för att vi de kommande åren skall klara en ambitiös och nödvändig livsmedelsförsörjning. 80 procent är en självklar nivå inom högst en tioårs­period.

Idag är jordbrukets ekonomiska verksamhet mer och mer beroende av skilda oligopol och monopol. Arla har som det mest hotfulla exemplet en dominans inom livsmedelssektorn som vi svårligen skulle acceptera inom andra näringssektorer. Sveriges bönder behöver en starkt ökad samverkan för att vi skall klara framtidens alla utmaningar.

Förr i världen var jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse en angelägenhet för alla bönder. Idag styr storföretagen över småbönders och familjejordbrukens huvuden. Detta måste vi ändra på om vi skall närma odlarna till konsumenterna, öka svenskproducerad mat, behålla hög livsmedelskvalitet, garantera de öppna landskapen och stärka böndernas möjlighet att producera över hela landet.

De mest kreativa bönderna finns i jordbruk som de som ­dominerar Dalarna. Ökad ekonomisk samverkan, livsmedelsförädling och en regional förädlingsverksamhet är ett måste om vi skall minska jordbrukets sårbarhet och hindra att slätterna i södra Sverige ensamma producerar vår mat. Den regionala balansen kan inte upprätthållas av länsstyrelser, kommuner och statliga myndigheter utan stöd av nationella näringar.

Att se till att vi har ett livskraftigt jord- och skogsbruk i hela landet är en av de viktigaste förutsättningarna för ökad självförsörjning av livsmedel, hanterbar sårbarhet inom främst ekonomin och en nödvändig regionalt balanserad utveckling. Den extrema torkan har aktualiserat de allra viktigaste framtidsfrågorna och behovet av kloka beslut!