Hög tid höja beredskapen

Textstorlek:

I dagarna når skriften Om krisen eller kriget kommer ut till 4,8 miljoner svenska hushåll. Syftet är att göra svenskarna bättre förberedda på att hantera följderna av allvarliga olyckor, extremt väder, it-attacker eller militära konflikter.

En del av innehållet berör livsmedelsberedskapen. Varannan portion på tallriken består i dag av importerad mat. Det fungerar i fred men gör Sverige dåligt rustat för en kris med svår matbrist.

Nyligen tog 16 LRF-bönder upp problemet i tidningen Land och bad om hjälp av svenska folket. Vi kan med konkreta åtgärder påverka beredskapen och självförsörjningsgraden. Bland undertecknarna var lantbrukare i Mälar­dalen, Sörmland och Gästrikland.

De talar klarspråk och menar att Sverige är dåligt rustat på livsmedelsområdet. Självförsörjningsgraden har sjunkit till 50 procent – jämfört med 80 i Finland. Vid en allvarlig kris skulle hälften av svenskarna tvingas gå hungriga.

Inhemsk produktion av spannmål, sockerbetor, morötter, ägg och mejeriråvaror är godtagbar. Men för att klara be­hovet av frukt, grönsaker och nästan allt kött är Sverige starkt beroende av import.

Förutom maten är vi även beroende av importerade varor för att kunna driva det svenska lantbruket. Exempel: energi, foder, bränsle, växtskyddsmedel, utsäde och reservdelar.

Vid en kris eller allvarliga störningar i transportväsendet skulle Sverige klara sig i någon eller några veckor, därefter skulle massor av matvaror ta slut, maskiner sluta fungera, bränsle och reservdelar ta slut på gårdarna.

Matproducenterna kräver därför en rad åtgärder för att Sverige ska stå stabilt och kunna överleva – även vid en kris.

Svenska folket kan bidra genom att för det första välja svensk mat.

Om bönderna ska kunna stärka jordbruket långsiktigt och hållbart måste fler välja svenska produkter.

En ökad produktion i Sverige är en bra försäkring i orostider!

För det andra ska vi vara stolta över våra svenska råvaror och bondens arbete, menar de debatterande LRF:arna. De skriver: ”Var stolt över skånsk potatis i Janssons frestelse, gula ärtor i soppan, västerbottnisk ost i pajen, norrbottniskt korn i tunnbrödet och svenskt nötkött i Wallenbergaren.” Det är lätt att instämma.

För det tredje kan man i höstens val rösta på någon som bryr sig om mat. ”Politikerna måste aktivt arbeta för svenska råvaror i offentlig upphandling och en ökad livsmedelsproduktion”, tycker LRF-medlemmarna. Någon däremot?

Vi ska vara tacksamma för vårt stabila samhälle. Men det är ingen självklarhet och därför är det välkommet att in­sikten om att man måste vara förberedd inför olika scenarier ökar.

Alla har ett ansvar. En god svensk beredskap mot kriser, störningar och krig är något som gagnar oss alla.