Sömnad för ro i själen

Textstorlek:

När keramiken fick ryggen att krokna blev symaskinen räddningen. Ann-Kristin Kristoffersen har syverkstad där man syr för att må bra.

– Ja vad skulle man annars ta sig till? Bara sitta och glo kan man ju inte göra.

Siw, Barbro och Inger vet vad de pratar om. Det handlar om att göra något vettigt med pensionen.

Det handlar om att överleva. Men framför allt handlar det om att träffas, fika, prata och skratta.

Vara tillsammans så där enkelt som vi människor tycker om att göra.

Snöhögarna tonar upp sig. Det är svårt att se. Men inne på gården står den, syverkstaden för själens gottfinnande.

För det är som tråden i nålen: livet bär på stygn av sorg och glädje som man delar med andra.

– Man mår bra. Själen fylls av något positivt, säger Ann-Kristin som driver Kinnas lappteknik i Grycksbo.

Kaffebryggaren står på. I den lilla verkstaden är det varm och ljust. Symaskinerna surrar. Gör ett stopp och tyget behandlas på något sätt.

I hyllorna ligger tyger i alla tänkbara färger. Här finns också saker som sömmerskorna har gjort och som är till salu. Det hela påminner om ett Algots i miniatyr.

Textilier är lika gammalt som människan. Päls och skinn. Siden och vadmal. Slott och koja.

Än i dag styr färg, form och design våra liv mer än vi tror.

Men hos Kinnas tar man inte allt för allvarligt på det där. Här syr man för små fötter och för att det är roligt.

Kinna visar en väska som får plats i handen. Och strumpor och mössor till bebisar. Välgörenheten sitter i väggarna. Kan man glädja någon göra man det.

Tidigare jobbade Kinna med barn och hantverk har hon ägnat sig åt länge. Ett tag var det keramik som gällde. Men ryggen sa ifrån så det fick bli nål och tråd istället.

På några hyllor står figurer i keramik. De är också färgglada och skickligt gjorda.

Steget från keramik till sömnad är kanske inte så lång. Händerna och hjärnan aktiveras och fantasin fylls på med nya idéer.

Fyra gånger i veckan fyra åt gången kommer till Kinnas för att sy och intresset för tyger och sömnad verkar bara öka. Bara den landsomfattande gruppen ”Vi sytokiga” har cirka 24 000 medlemmar.

– Det säljs symaskiner som aldrig förr och många yngre kommer hit och handlar. Jag vet inte exakt vad det kan bero på, men det kan ligga ett miljötänk bakom att återvinna gamla kläder och tyger.

Kinna berättar att hon inte lever på att sy men att sömnaden gör så att hon överlever. När snön och kylan är väck blir det träff i Sundborn i vår.