Skinntitt för unga ögon

Delar av Malungs styrelse med ordförande John-Christer till höger går igenom samlingar i föreningens lager. Foto: Bente Mellquist Danielsson
Textstorlek:

Malungs hembygdsförening sökte och fick 150 000 kronor av Riksantikvarieämbetet. Nu ska skinnutställningen moderniseras.

Annons:

Skinnutställningen vid Malungs hembygdsgård har funnits sedan 1980-talet.

Bente Mellquist Danielsson som är aktiv i hembygdsföreningen kallar utställningen föråldrad och omodern.

Något behöver göras för att locka unga och den måste bli mer pedagogisk, menar hon.

– Vi blev nyligen beviljade 150 000 kronor av Riksantikvarieämbetet. Just nu funderar vi på hur vi ska använda pengarna. Det finns bland annat planer på att ta fram filmer som vi kan visa.

Tanken är att renovera de redan befintliga lokalerna och göra plats för en helt ny avdelning.

Dagens utställning visar utvecklingen av Malungs skinnhantering från hantverk till industri.

– Men jag vill nog kalla den för väldigt platt. Det finns så många andra perspektiv som man kan visa upp. Vi vill visa skinnhanteringen från flera olika synsätt.

Att utveckla utställningen är nödvändigt för att bevara Malungs historia, menar Bente.

– Det finns nästan ingenting kvar idag förutom en skinnaffär i centrum som visar den enormt stora industrin som fanns här fram till 1960-talet. Bara i Malungs centrum fanns det över 200 småföretag som sålde eller tillverkade skinnprodukter av olika slag. Det kunde vara skinnhandskar, väskor, vantar och jackor.

Bente berättar att det började i sekelskiftet 1800-1900-talet. Många ville starta egna företag.

På den tiden fanns det gott om fäbodar vilket gjorde att tillången på skinn från bland annat getter och kor var stor. Många valde att satsa på skinnet.

Under både första och andra världskriget sålde företag i Malung väldigt många skinnjackor till armen.

Det här låg till grund för sportkläder som kom efter första världskriget. Och vid den tiden fick folk mer fritid så det blev en boom i både fritidskläder och sportkläder.

Det blev en enorm industri.

– Här växte skinnföretagen upp som svampar ur jorden. Men det fanns även en risk med det här att bara satsa på en sak. Och när importen från Asien kom på 1960-talet kunde man få tag på billigare skinnjackor.

Det tog stop och många företag gick i konkurs.

Idag finns bara ett fåtal kvar och mycket av det som säljs är importerat.

Men det verkar inte bekomma turisterna som köper ändå.

Bente ser bidraget från Riksantikvarieämbetet som en möjlighet att väcka Malungs historia till liv igen. Pengerna kommer mer än lägligt till pass i en tid då äldre hantverk går i graven.

– Vilka är vi och vad har vi åstadkommit här? Vi vill uppmärksamma Malungs historia, säger hon.

Annons: