Behöver mer tid för mig själv nu

Textstorlek:
Annons:

Det sägs att det krävs 21 dagar för att skapa en ny vana. I skrivande stund befinner jag mig på dag ett. Det känns bra. Jag känner mig fylld av tillförsikt och tro på mig själv och min egen förmåga. Nu gäller det att jag håller i detta och fokuserar på mitt mål.

Jag mediterar och gör en del yoga och i samband med det kommer jag ofta i kontakt med visdom som menar att vi –för att vara sanna mot oss själva– behöver ha en intention i livet. Vi behöver formulera för oss själva vad vi behöver just nu – just här. Vi behöver också ha tillit till att våra behov blir tillgodosedda. Allt är omhändertaget. Men, och här kommer det ett stort men, vi behöver också göra aktiva handlingar med vår intention som grund. Då sker förändring.
Jag behöver förändring.

Jag behöver vara ensam mer. Jag behöver tid bara med mig själv och mina skrivna ord. I början av 1900-talet skrev poeten Edith Södergran: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.” Hennes ord känns så viktiga för mig just nu. Det är så – det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är. Jag behöver lyssna på mina behov och ta dem på allvar.

Innan jag hade barn var behovet av ensamhet aldrig något problem. Jag tog mig tid .Jag hade ju all tid i världen till mig själv och mina egna behov. Nu är det rivstart från det att guldklimparna vaknar i arla morgonstund och till dess att de kryper till kojs om kvällen.
När jag bodde hemma hos mina föräldrar var mamma alltid den som var först uppe. Varje morgon, året runt. När jag hasade in på toaletten för att tvätta nattgruset ur ögonen och väcka liv i kroppen var hon redan på språng. Kaffet var kokat, första koppen urdrucken och tidningen hämtad.

Då som sömnig tonåring kunde jag för mitt liv inte begripa hur mamma kunde gå upp så tidigt. Nu förstår jag. När jag frågade henne då sa hon alltid att hon ville ha lite tid för sig själv. I lugn och ro. Nu förstår jag vad hon menade med det. Nu förstår jag hur en kortare nattsömn kunde kompenseras av en stund i ensamhet varje morgon. Med fyra barn var det inte ett dugg konstigt att hon behövde egentid.
Om ordet egentid går att läsa :”Ordet verkar främst användas av dem som har småbarn, och då oftast av dem som är inne på barn nummer två eller tre, där bristen på egentid kanske upplevs som större”.Igenkänning på den.

Eftersom mitt behov av egentid har kommit till uttryck på olika sätt den senaste tiden (läs: sliten småbarnsmamma med kort stubin) har jag kommit till insikten att jag måste göra något annorlunda. Bara tanken på att göra annorlunda har inneburit en hel del motstånd för mig. Förändring är läskigt – även om det leder till något bättre. Att byta ovanor mot vanor görs inte över en natt. Små förändringar och dagliga rutiner sägs vara två sätt att lyckas.
Idag gick jag upp med tuppen, eller i alla fall tidigare än jag normalt brukar, och tog en morgonpromenad. Nu sitter jag här och skriver. Snart ska jag göra min familj sällskap bland alla morgonbestyr men just nu är jag ensam. Om tvivlet inför min nya vana börjar gro får jag helt enkelt tänka på mamma. Här behöver jag gå i hennes fotspår.

Sara D. Källström

Annons: