Svik inte demenssjuka och anhöriga

Textstorlek:
Annons:

Fler demenssjuka måste i framtiden bo kvar hemma längre än i dag under sin sjukdomstid. Det blir konsekvensen när antalet sjuka ökar kraftigt om bara ett par år. Detta enligt ett Ekoinslag annandag påsk där flera experter kom till tals.

Enligt radioinslaget börjar ökningen när den stora 40-talistgenerationen uppnår 80-årsåldern på 2020-talet. Tre decennier senare kommer Sverige att ha dubbelt så många sjuka som i dag – om befolkningsprognoserna slår in och inget botemedel hittas.

Den vanligaste och mest kända demenssjukdomen i Sverige är Alzheimers sjukdom, cirka 60–70 procent av fallen. Sjukdomen får hjärnceller att stegvis förtvina och dö. Symptomen kommer ofta smygande och med tiden försämras även kroppens funktioner. Idag finns inget botemedel mot Alzheimers sjukdom, man kan bara lindra symptomen.

Demenssjukdomarna har kallats ”de anhörigas sjukdom”, eftersom det ofta blir oerhört svårt för de närstående. Det är dock den som blir sjuk som upplever sjukdomens konsekvenser starkast, enligt Demensförbundet.

Att anhöriga hamnar i kris när den närstående blir demenssjuk är inte ovanligt. Därför är det viktigt att lyfta fram de anhörigas situation och att ge dem stöd och hjälp. ”Det är viktigt att slå larm innan man nått den gräns när man inte orkar längre och att söka hjälp i tid fastän det tar emot”, manar Demensförbundet.

Sedan juli 2009 har kommunerna en lagstadgad skyldighet att erbjuda de anhöriga stöd. Det är även kommunens skyldighet att upplysa om att detta stöd finns. Lagen innebär att de anhörigas perspektiv ska beaktas och att deras behov ska uppmärksammas.

Vård, skola, omsorg löd partiernas valmantra för ett antal mandatperioder sedan. Man lovade att prioritera så att medel och resurser gick till de mest behövande och utsatta.

När det gäller de demenssjuka och deras anhöriga riskerar man nu att missa målet och svika löftet. Antalet platser på äldreboenden har nämligen minskat sedan millennieskiftet. Från att ha legat på runt 120 000 är de nu nere i drygt 80 000, enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

Det är bekymmersamt menar Anders Wimo, adjungerad professor vid Karolinska Institutet, enligt det tidigare citerade Ekoinslaget. Han forskar om hälsoekonomi och demens. Det är lätt att hålla med. Trenden kan inte tillåtas fortsätta. Både kommunerna och staten måste ta sitt ansvar och se till att ha en plan för de kommande decennierna.

Men vågar de ansvariga göra de nödvändiga prioriteringarna? Vågar man satsa på de grupper som inte är starkast röstmässigt eller som inte hörs och syns mest i debatten?

Man måste! Ett samhälles moraliska status mäts i hur det tar hand om sina svagaste.

 

Bo Höglander

Annons: