Kämpar för nära vård även på landsbygden

Eero Mäkivierikko har tagit många strider för sin bygd. Foto: Maria Karlsson

Textstorlek:

Det kan vara svårt att få gehör för sina önskemål hos makthavare, tycker Eero som har kämpat för vården och äldrevården i första hand, men även annat som är viktigt på en mindre ort som Fredriksberg. Men det får inte vara tyst för länge för då händer aldrig någonting, menar han.

Annons:

Eero Mäkivierikko i Fredriksberg har kämpat för sin bygd och människorna där i många år. Det bor cirka 700 personer i Fredriksberg och många av dem är äldre. Det är 209 medlemmar bara i PRO Säfsnäs, där Eero är ordförande sedan 13 år tillbaka.

Sjukvården och äldrevården är något Eero kämpat extra för och många är de som tackar honom. Dagligen kommer det fram människor när han är ute på byn, annars ringer de för att prata med honom.

Så var det också när han skickade in den senaste insändare om att få tillbaka läkare och sjuksköterska som dragits in tidigare.

– Då började telefonen ringa direkt på morgonen, säger Eero och ler.

Läkartjänsten drogs in i Fredriksberg redan 2010 och vårdcentralen stängdes helt i september 2015 och det har Eero kämpat med för att få tillbaka.

Eftersom det är valår tyckte han det var dags att skicka in en insändare. Det får inte vara tyst för länge, då händer ingenting, menar han.

– Det behöver inte komma en läkare mer än en dag i veckan kanske och en sköterska några dagar. Nu pratas det på andra platser om en särskild bil som skulle kunna komma hem till sjuka, men som jag förstår gäller det multisjuka i första hand. Och vi har ju redan lokaler här, i samma byggnad som äldreboendet, säger Eero.

Han är skeptisk till att Landstinget Dalarna talar om satsningar på primärvården och närhet till patienten. I Fredriksberg måste varje person åka åtta mil tur och retur till vårdcentralen i Sunnansjö för att få vård.

Först måste man kanske åka åtta mil för att ta blodprov och veckan därpå åtta mil igen för att träffa läkare.

– De som bor i Gravendal eller Tyfors har ytterligare en mil att åka, tillägger Eero.

Han skriver i sin insändare att det är skandal att Landstinget tjänar pengar på indragen läkare och sköterska i Fredriksberg medan patienterna där får betala, trots att även de betalar skatt.

De som inte har bil och måste ta bussen får räkna med att ett enda besök på vårdcentralen tar sex timmar.

Dessutom måste personen i fråga gå en längre sträcka eller beställa en särskild bil, något som inte fungerat så bra, enligt vad Eero har hört.

– Det borde ju vara bättre att läkare och sköterska kom hit istället för att alla ska sitta och åka. Det kostar mycket och sen är det inte bra för miljön heller. Har de inget miljötänk i Landstinget?

Eero sitter med i Landstingets patientråd, som representant för PRO Säfsnäs. Där har han många gånger tagit upp frågan om att Fredriksberg inte längre har någon sjukvård på orten.

– När man pratar med tjänstemän säger de att de tycker det är synd att det är så här, men sen händer inget. De hänvisar hela tiden till politikerna, att det är dem vi måste påverka, säger Eero.

Det är ju valår nu men frågan är vad som är bäst att rösta på, tänker Eero. Vårdfrågan har han kämpat med under två valperioder och under den tiden har både Alliansen och de rödgröna haft makten i Sverige.

Han träffar ofta politiker i olika sammanhang men de vill sällan lova något.

– Ingen verkar vilja ta tag i det. Och nu ska vi tala med en dator. Men en jävla dator kan ju inte ta blodprover i alla fall!

IVPA, I Väntan På Ambulans, är ett annat exempel på sådant som försämrats på en liten ort som Fredriksberg, och som Eero engagerat sig i.

Tidigare kom IVPA-bilen för att hjälpa någon som blivit sjuk och ringt 112. Eero berättar att Fredriksberg och Idre var exempel på orter där IVPA-bilen skulle vara extra viktig eftersom det kunde dröja länge innan ambulansen kom dit.

– Nu är det tydligen ingen skillnad längre. IVPA-bilen åker inte ut om det inte finns en livsfara. Men för en gammal människa kan det vara lugnt att veta att nån kommer och ger smärtstillande exempelvis. Det borde ju inte bli så mycket större kostnad att de får åka ut eftersom bilen redan finns, säger Eero.

Det kan vara svårt att få igenom något man kämpar för, men det är viktigt att ha så mycket kunskap som möjligt för att det åtminstone ska finnas en chans, menar han.

– Ja, jag har lärt mig att det gäller att ha ordentligt på fötterna annars blir man överkörd direkt, säger han.

Han började engagera sig fackligt från allra första början när han kom till Fredriksberg och började arbeta i fabriken. Han har sedan varit engagerad i många olika sammanhang och lärt sig undan för undan genom åren hur man ska göra för att försöka påverka makthavare.

Eeros kamp har ibland gett resultat.

– Vi fick exempelvis ett seniorboende i Fredriksberg. De jag pratade med då sa att det inte fanns något behov, men då gick jag och knackade dörr och det visade sig att det gjorde det, säger han.

När vägbelysningen släcktes i byn tog Eero envist upp det på flera möten i det kommunala pensionärsrådet där han också sitter med som representant för PRO Säfsnäs.

– Till slut fick vi tillbaka belysningen, och då ringde jag och tackade parkchefen som blev glad, säger Eero och ler.

I år fyller Eero 77 år och tänker stanna som ordförande i PRO Säfsnäs åtminstone året ut. Sedan får han se. Många vill ha honom kvar, men 13 år som ordförande är lång tid, menar han. Och att engagera sig och ta strid kan också ta på krafterna.

Han säger att han är envis och inte bryr sig om det finns makthavare som blir arga när han tar strid för något han och andra i Fredriksberg tycker är viktigt. Det som betyder något för honom är när byborna visar uppskattning för det han gör.

Det betydde också mycket när han uppmärksammades av Lions för sitt engagemang för bygden för några år sedan. Han fick ta emot det årets Lionsstipendium på 3 000 kronor i Säfsnäs kyrka.

– När de delade ut priset fick jag faktiskt en tår i ögat, berättar Eero.

Annons: