Ett 700 år gammalt brev om starten på Sverige

Textstorlek:

Leksand firar nu 700 år. I brevet från 1318 dyker Leksand upp, kanske för första gången i skrift. Det är nu som Sverige tar steget från ättesamhälle till ett enhetligt rike under en kung. Det är också nu som kommunalskatten, charterresan och försvaret ser dagens ljus.

”Till alla som kommer att se detta brev”. Så börjar brevet daterat 29 augusti 1318. Det skrevs på latin och mottagaren var ärkebiskopen i Uppsala.

De som skrev var Västerås stift. Handstilen är sirlig och pryds av två sigill.

Brevet handlar om en egendomstvist och stiftet i Västerås behöver ärkebiskopens sigill för att det ska vinna laga kraft. Vad har nu Leksand med detta att göra?

Jo, på rad fem nedifrån skymtar Leksand förbi. En gård i Svalstad nära Nyköping, som överlämnats och donerats till domkyrkan i Västerås, samt en läst spannmål ”från vårt tionde i Leksand”.

I en tid när kyrkan betydde allt donerade rika människor saker och byggande för att själen efter döden skulle finna ro. Tionden var en fast inkomst och kan vara mycket gammalt.

Både i Gamla testamentet och i landskapslagarna kan man läsa om denna tiondel av avkastningen. Det handlade om att utifrån en gemenskap dela ut medel till prästen, församlingskyrkan, biskopen och de fattiga. Det var mycket bråk kring detta.

Det berättas om överskott av spannmål som biskopen kunde exportera via Gotland, om att stormän lånade utsäde av kyrkans män och pantsatte jordegendom.

Det kanske är det som ”Leksandsbrevet” egentligen handlar om? Enligt en gammal svensk rättssedvänja tillhörde jorden ätten och kunde inte avyttras utan arvingarnas medgivande.

Men som grund verkade tionden fungera och beskrivs av historiker som starten på dagens kommunalskatt samt en viktig pusselbit när träldom byts mot skatteplikt för ett stabilare riksbygge.

Samtidigt ska man komma ihåg att enligt germansk tradition skulle inga fria män betala skatt till någon herre. Frågan är om inte det är nu som den svenska och framgångsrika kompromissviljan tar fart på allvar? Vad mer kan man se i detta brev?

Leksand ställer upp med en läst spannmål. Det var mellan 12 och 24 tunnor säd. Hur rik hade bygden blivit?

Ingen kan på rak arm säga hur gammal Leksands kyrka är. Brandrester i den nuvarande kyrkan pekar på 1200-talet kanske tidigare.

I Dick Harrisons Jarlens sekel lutar det mer åt i början av 1300-talet, då Leksand hade växlat över från myrmalmsbrytning till mer renodlad jordbruksbygd.

I Norge var det kungen som bestämde var en kyrka skulle byggas. I Sverige överläts det mer på bönder och stormän.

När det inte fanns så många ”stormän” i Leksand och att avståndet till makten i Mälaren var långt, kan Leksands kyrka var ett rent allmogeverk?

Om bygden var rik var kanske 12 tunnor säd inte så mycket att orda om. Nu var och är jordarna runt Siljan inte mycket att skryta om, och med tanke på vädret kunde tionden 1318 varit en katastrof.

1300-talet börjar inte bra. Klimatet övergår i kyla och regn med stor svält på sina håll. Det berättas om kannibalism.

Människor försvagades och blev mer mottagliga för smittor och sjukdomar.

I brevet nämns Västeråsbiskopen Israel Erlandsson. Han var kusin med Upplandslagmannen Birger Persson, vars dotter kom att heta heliga Birgitta.

En annan kusin som också hade en stor roll i svensk historia var domprosten i Uppsala Andreas And.

Detta med att skapa allianser och sätta bröder, systrar och kusiner på viktiga poster, var ett arv från riksbyggaren Birger Jarl, som somnade in 1266.

Om vi ytterligare kryper bakom texten i ”Leksandsbrevet”, vars 700-åriga skrift nu visas, finns det en hel del intressant att titta på.

Efter Birger Jarls död dras Sverige in i ett inbördeskrig mellan två kungaätter, den sverkerska och den erikska ätten.

Norge, Danmark och kanske Tyskland lade sig i, vilket höll på att välta hela landet överbord. I Eriksrönikan, som är starten på svensk litteratur, kan man läsa om kung Valdemars äktenskapsbrott med drottningens yngre syster Jutta. Han tvingas iväg på pilgrimsresa till Rom för att sona sina synder.

Hemma igen blir han med hjälp av danska knektar slagen av Magnus Birgersson 1275.

Magnus, med det konstiga namnet Ladulås, valdes till svensk kung och grundar, kan man säga, det medeltida svenska riket. Det hela kulminerar i Nyköpings gästabud 1318, då kung Birger Magnusson (kung 1290-1318) låter svälta ihjäl sina båda bröder på Nyköpingshus och våldsamma inbördesstrider uppstår.

Hur Leksand påverkades av detta är svårt att säga något om. Men det är nu som Sveriges rike föds kan man säga.

Medan tronstriderna pågick omvandlades successivt det svenska samhället från ett slags förbundsstat, där varje landskap hade sina egna lagar till ett enhetligt rike som svetsades samman av gamla ätter och riksråd som gjorde kungamakten starkare.

Samtidigt med detta stärks också adelns och kyrkans makt med särskilda fri- och rättigheter.

En stark kontrollstat uppfann försvaret och värnplikten om man så vill. Och adelsmän knöt viktiga kontakter utomlands som kom att bädda för både charterturismen och EU.