Selknä av skogens kung

Selknä daterat 1840 rån auktion i Gagnef. foto: Inge Nilsson
Textstorlek:
Annons:

Selknä är en del av seldonen som användes under 1800-talet och tidigare. Dessa används inte längre utan är ersatt av en enkel stålring.

Seldon är en gemensam benämning på remtyg med tillbehör som är avsedda för hästens användning som dragare. Dessa består av många delar som förenas av läderremmar.

Huvudbeståndsdelarna är de långa polstrade lokorna av trä som hänger på mankens sidor samt selbågen på hästens rygg.

Selknäna sitter på hästens båda sidor och är en trepunkts förbindelselänk mellan upphållsremmen, draglädret och bukgjorden. Från 1900-talet enbart en mindre stålring.

Selknät på bilden är tillverkat av älghorn vilket var det vanligaste materialet. Detta på grund av att älghorn är ett starkt och hållbart material.

Vissa delar av älghornen är platta och passar för ändamålet.

Selknäna av älghorn är formade som en 90-graders vinkel med tre fyrkantiga eller runda hål.

Dessa hål är till för fastsättande av de tre remmarna. På utsidan brukar selknäna vara dekorerade med någon form av inskuren ornamentik. Denna är ofta mycket ålderdomlig och selknät på bilden utgör inget undantag.

Dekoren är enkel och består av dubbla ringar med en mittpunkt. Mönstret går tillbaka ända till bronsåldern.

Troligen är ringarna utformade med någon form av metallrör.

På kortsidorna har man dessutom skurit in årtalet 1840 samt ägarens initialer AAS (Anders Andersson). Selknät är inköpt på auktion i Gagnef. Förr försökte man att på något sätt använda alla delar på ett slaktat djur.

Horn var då ett slitstarkt och någorlunda lättarbetat material som kunde användas till att utforma många av de bruksföremål som kom till användning i hushåll och lantbruk.

Man hade då tillgång till horn från nötkreatur, baggar och getter. Bland vilda djur använde man horn i första hand från älg men även rådjur.

Samerna i norra Dalarna använde allt från renarna och förutom det viktiga köttet och skinnet använde man hornen till mycket annat.

Senare och nu används hornen till sameslöjd för avsalu till turister.

Renhornen från norra Dalarna är större och har högre kvalité än renhornen i norra Sverige. Därför säljs de dit för att bli sameslöjd.

– Men det exporteras även mycket till Kina och Japan för andra ändamål – lim och potensmedel, berättar Nils-Olof Labba.

Inge Nilsson

Annons: