Startade mejeriet i massajland

Bertil Wennberg gör ett symboliskt överlämnande av kärl med ost de gjort på plats i Handeni, till hövdingen för byn. Foto: privat
Textstorlek:

Första gången Bertil åkte till massajerna i Tanzania var 2009. De var intresserade av att förädla mjölk. Nu har Bertil varit där för sjunde gången och startat det fjärde mejeriet. Massajer mitt ute i bushen har lärt sig göra fil, yoghurt och ost av mjölken de får från sina kor.

För sjunde gången har Bertil Wennberg från Hedemora varit till massajland i Tanzania.
Den här gången hjälpte han till att starta det fjärde mejeriet.
Dalabygden har tidigare berättat om Bertil, tidigare kvalitets- och miljöchef på Grådö mejeri, och hur han fick kontakt med massajer som kommit till Dalarna för att delta på Falu folkmusikfestival.
Efter förfrågningar åkte Bertil till Tanzania första gången 2009 för att lära massajerna att tillverka fil och yoghurt, som ett sätt att förlänga hållbarheten på mjölk.
Nu har han alltså gjort ytterligare en resa och varit med om fantastiska upplevelser i nästan en månad i somras. Han skulle ha fått sällskap av Liv Turid Hjemstad, ekonom på Hedemora kommun, men hon blev tvungen att lämna återbud så Bertil åkte ensam.
– Det är stora områden att besöka. Först åkte vi från Kilimanjaro flygplats till mejeriet i Fukeni. Det var det första mejeriet jag var med och startade, berättar Bertil.
Nu installerade han utrustning för bakteriologisk provtagning av produkter samt utbildning av personalen.
– På plats när vi kom dit var en volontär som heter Kerstin Eneflo där, och hon är också från Hedemora.
Därefter åkte Bertil till Hendeni, ute på massajstäppen, och startade det fjärde massajmejeriet.
Med mycket primitiva metoder lärde han massajerna där att tillverka fil, yoghurt och ost.
– Det var mitt ute i bushen och det är viktigt att använda det som finns, det måste fungera sen med det de har, säger Bertil.
Han hade med sig frystorkade mjölksyrekulturer och löpe från Sverige. Därnere utnyttjades temperaturen i luften för fil- och yoghurtsättning.
Ingen hade smakat det tidigare, men de tyckte det smakade gott och ville ha mer.
– Vid tillverkningen av ost hämtade en av massajerna glödande träkol och gjorde snabbt upp eld. Där värmde vi mjölken för ystning. Osten skulle sen lagras i cirka tre veckor i en av hyddorna som blev mejeri, berättar Bertil.
I Handeni delades överblivna mobiltelefoner, som skänkts av Hedemora kommun, ut. Rafael Olemoono, vice hövding för massajerna i Tanzania var mycket tacksam, enligt Bertil.
Därefter gick resan till byn Engaruka i norra Tanzania, nära Serengetis nationalpark. Och efter det till Doktor Samwel Goyo på sjukstugan i Sale, vid gränsen mot Kenya.
Han fick resten av mobiltelefonerna samt en massa glasögon från människor i Hedemora och med hjälp av pengar från Vasakyrkan i Hedemora. Att det var välkommet visade tårarna i ögonen på doktorn som tog emot gåvorna.
Det sista mejeriet Bertil besökte var i Simanjiro på massajstäppen. Hos mejerskan Scolah Roberts testade de en ny yoghurttyp.
– Istället för sylt tog vi socker från sockerrör och blandade i och den blev jättegod. Och den var lång som långfil, berättar Bertil.