Skrämmande vapenskrammel

Textstorlek:
Annons:

Ordkriget mellan kommunistdiktaturen Nordkorea och den amerikanske presidenten har antagit löjeväckande övertoner. Men skrattet fastnar i halsen. Det verbala fäktandet mellan två oberäkneliga ”ledare” sker mot en bakgrund av upptrappning med atomvapen och ökad spänning i världen.

FN-resolutioner som förbjuder Nordkorea att utveckla kärnvapen och skjuta upp raketer i detta syfte överträds ideligen. Världsorganisationen har därför infört sanktioner mot diktaturen, bland annat exportförbud för järn och kol samt fisk och skaldjur.

Generalerna och partifolket som styr i det socialistiska lyckoriket är uppretade och försöker med alla medel dölja orsakerna till landets fattigdom och elände: isolering, planekonomi och noll demokrati. Genom att rikta uppmärksamheten utåt mot en förment fientligt sinnad omvärld söker landets ledare blanda bort korten. Förr eller senare måste detta vanstyre få ett slut.

Världssamfundet har föga framgångsrikt markerat mot den aparta diktaturen med den bisarre ledaren Kim Jong-Un som galjonsfigur. Men regimen består ännu och folket dignar under förtryck och fattigdom.

Historien visar att det är föga framgångsrikt att med våld ersätta en befintlig maktstruktur i ett ofritt land. Att störta en diktator och dennes anhang är visserligen fullt möjligt för en stormakt, men att därefter skapa stabilitet, demokrati och en fungerande ekonomi är desto svårare.

Stabilt demokratiska länder har utvecklats i olika faser. Folkstyre och rättsstat upprätthålls av ett helt nät av institutioner, föreställningar, historia och värderingar hos medborgarna. Många av de faktorer som bygger och upprätthåller demokratiska länder saknas i en rad asiatiska och afrikanska länder med Nordkorea som skräckexemplet.

Som demokrati och supermakt har USA ett särskilt ansvar för stabiliteten i världen. Därför inger Donald Trumps ord om ”raseri och eld” och andra överilade formuleringar djup oro. Inte minst som vi nyligen uppmärksammat bombningarna av Hiroshima och Nagasaki vid Andra världskrigets slutfas.

I USA finns system för maktdelning och ansvarsutkrävande. Det höjs på ögonbrynen åt Trumps fasoner, hans dagar på toppen är förhoppningsvis räknade. Enligt nyhetsupp-gifter i helgen ifrågasätts Trump alltmer internt. I Nord-korea finns inga liknande demokratiska spärrar, all opposition dödas. Den ömsesidiga spänningen och nervositeten riskerar att utlösa misstag med förödande regionala och i värsta fall globala konsekvenser som följd. Medan världen skälver måste övriga ledare, i synnerhet i EU, hålla huvudet kallt och försöka tala Trump tillrätta. Nordkorea får världssamfundet ta itu med ”i särskild ordning”.

Bo Höglander

Annons: