Mindre vägar får vänta

Växtligheten kan ge sämre sikt. Foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

​Flest olyckor sker på lågtrafikerade vägnät, enligt Motormännen. De vill ha mer satsningar i glesbygdsområdena.

Annons:

Motormännen har nyligen granskat kvaliteten på Sveriges vägnät. Med hjälp av ny teknik har de mätt ytojämnigheten och resultatet blev att åtskilliga mil av det undersökta vägnätet fick underkänt.

Granskningen visar att standarden på vägnätet, rent generellt, är hög men den visar också stora skillnader mellan stad och land.

Dålig kvalitet på vägytor kan utgöra risk för olyckor. Risk att köra av vägen att få vattenplaning eller få kostsamma skador på bilden.

Carl Zeidlitz trafiksäkerhetsansvarig vid Motormännens riksorganisation säger till Aftonbladet att de allra flesta olyckor som sker är singelolyckor på lågtrafikerade vägnät med en hastighet på 70–80 kilometer i timmen. Han anser att det behöver satsas mer i glesbygdsområdena.

Endast Europa- riks- och länsvägar har testats, det vill säga större vägar som kan förväntas hålla en hög kvalitet.

Av de 20 sämsta riks- och länsvägarna ligger 16 norr om Dalälven. Det är påtagligt sämre
vägar i skogs- och glesbygdslänen i norra Sverige i första hand.

I Dalarna har 97,0 procent av sträckorna på riksvägarna bra standard och 0,8 procent är så dåliga att de får helt underkänt.

Av länsvägarna i Dalarna är 95,3 procent av vägsträckorna bra, medan 1,5 procent får underkänt.

Även slåtter efter vägkanterna har med säkerheten att göra.

– Vi slåttrar för att det ska bli bättre sikt och för att inte vilt ska stå i gräset. Och för att det inte ska bli busk så det blir ett annat klimat. Vi vill ha torra vägar och inga skuggpartier som gör att regn blir kvar och som på vintern kan frysa till, säger Per-Olof Sjölander, projektledare drift vid Trafikverket.

Just nu har växtligheten växt sig hög efter många vägar i Dalarna, men de större vägarna slåttras först och de mindre vägarna får vänta. I värsta fall kan det dröja ända till långt in i september.

– I större städer med mer trafik åtgärdas saker snabbare, så är det. Och det är lika inom många områden, säger Sjölander.

När det gäller slåttern tycker han inte det är någon större skillnad mellan stad och landsbygd. Och åtgärderna som görs har varit likartade under de senaste åren. Den enda skillnaden är att de under en period bara slog gräset sju meter in från vägkanten, men nu är det tillbaka på tio meter, där det är möjligt.

– Vi äger oftast inte marken utefter vägarna, men lagen säger att vi får ta dikena i anspråk.

Det slåttras aldrig före midsommar, utan det börjar 25 juni. De större vägarna ska vara slagna
senast 31 augusti och de mindre får vänta till senast 30 september.

Skälet till att det inte slåttras redan nu trots att växligheten är hög är en ekonomisk fråga, enligt Per-Olof Sjölander.

– Då kan sly och annat hinna växa sig högt igen och det kan behövas slåttras två gånger.

Att slåttern får vänta på de mindre vägarna är också en ekonomisk fråga.

– Då skulle fler enheter som slåttrar behövas och det blir en annan prislapp. Det är alltså bättre ekonomiskt att sprida ut slåttringen över tid, säger han.

Undantaget är korsningar med dålig sikt på grund av hög växtlighet. Där kan de slå gräset när det finns behov.

Per-Olof Sjölander säger att de åker runt och tittar var det behöver slåttras, men säger också att det kan löna sig för vägtrafikanter att ringa kundtjänst vid Trafikverket (0771-921 921) och rapportera om vägkorsningar med dålig sikt.

Annons: