Turas om att semestra

Miriam och sambons mamma Bente turas om att semestra i fritidshuset. Foto: Emely Bakken
Textstorlek:

Miriam Jungmark delar sitt fritidshus med sambons mamma Bente. Helst skulle hon vilja bo här permanent.

Det är Miriams veckor. Hon sitter vid uteplatsen med hunden Jalle i knät.
Den bländande kvällssolen tvingar på henne solglasögonen och hon tittar bort mot Oresjön.
Att dela fritidshus med andra fungerar bra. Allt blir billigare, menar Miriam. Man får så klart kompromissa vad gäller inredning och trädgård.
Miriam och Bente semestrar växelvis i stuga, även på vinterhalvåret, trots avsaknad av wc och dusch med tillfredställande mycket varmvatten.
– Det gäller att välja sina strider. När Bente är här ändrar hon lite. När jag kommer hit ändrar jag tillbaka. Som tur är har vi någorlunda liknande smak, säger Miriam och skrattar.
Priset blev ett annat än de först tänkt men eftersom de båda förälskat sig i huset slog de till.
– Jag ville komma närmare naturen och kunna njuta av sommaren.
Och jag lägger hellre pengar på mitt eget sommarställe än att betala för en utlandsresa.
Men just nu innebär semestern inget slappande. Hon fixar i både hus och trädgård. Miriam berättar om intresset för byggnadsvård.
Sedan hon rev ut plastmattorna har huset börjat andas. Därunder fanns ett fint bevarat trägolv.
Hon funderar på om hon ska dra in vatten men ser ingen brådska med det. Utedass och pumphus ökar charmen, säger hon medan hon går mot växthuset.
Där odlar hon kryddor och grönsaker. Ett solcellsdrivet, automatiskt bevattningssystem minskar stressen av ett ständigt underhåll.
Att det blev Dalarna var ingen slump.
Sambon Sebastian har rötter i Rättvik. Miriam i Hedemora. Dalarna är vackert, naturen härlig och människorna är både roliga och trevliga, tycker de båda. Allting finns här och det mesta är bevarat.
Hur är det att bo på landsbygden?
– Det är skönt att utbudet av service inte är så stort. Det blir inga svåra val.
Det enda negativa är svårigheten att ta sig hit. Ingen av oss har körkort. Bussen går förbi två gånger per dag vilket gör en beroende.
Nu har Miriam varit här i fyra veckor. Hon vill inte åka hem. När hon för ett år sedan köpte huset hade hon egentligen inte höga förväntningar. Nu blir hon överaskad varje dag. Nyligen upptäckte hon hallonbuskarna bakom uthuset.
Ladan har hon gjort om till ett uterum. Och planer finns på en loppislada. Det finns många möjligheter, menar hon.
Vad skulle krävas för att flytta hit permanent?
– Inte så mycket. Vatten, el och bättre kommunikationer. Bekvämligheten framför allt. Jag vill bo här året om. Men jobbet sätter stop för det.
När Miriam kommer hem till Stockholm ska hon äta hamburgare och ta en lång, varm dusch. Det ser hon fram emot.
Emely Bakken