Traditionellt i husbilen

Anna Laggar väver husbils- och husvagnsmattor på beställning. Foto: Emely Bakken
Textstorlek:

​250 meter per år. Anna Laggar märker en ökad efterfråga på trasmattor. Det gamla och traditionella tar man nu till husbilen.

En kund kom in och ville ha en matta speciellt anpassad till husbilen. Han ställde krav på en traditionell matta i regnbågens alla färger. Väv den som man vävde förr, instruerade han.

Anna, som kan det här med trasmattans historia, satte sig vid vävstolen.

– Man tar vad man har. Färgerna kommer där de kommer, sammanfattar hon dåtidens teknik.

Trasmattan föll på golvet runt  1860–1870. Dessförinnan låg den i sängen, för att skydda kroppen från halm och stickiga madrasser, berättar hon.

Man tog det tyg man hade och då var det oftast brunt, svart och blått.

Anna väver traditionella mattor med en modern färgsättning. Alla ska ha blått, har hon fått erfara. Det är väl en snäll färg som sticker ut lagom mycket, tror hon anledningen är.

Trasmattor blir allt mer populära och Anna märker av den ökade efterfrågan.

– Jag väver cirka 250 meter matta per år. Och allt går åt. Jag har haft flera uppdrag till både husbil och husvagnar. Det hade varit kul om fler upptäcker att man även kan ha dem där.

65 centimeter bred. Husbilsmattan har en ganska udda bredd. Ofta 215 centimeter lång. Husbilar är olika konstruerade.

En del har trappsteg på golvytan. Detta till trots ser Anna det som möjligt att tillverka en standardmatta.

Anna väver ganska hårt vilket gör mattorna tunga och kompakta. På så vis glider de inte omkring i vagnen.

Men samtidigt ska man kunna hantera mattan. Blir den för tung kan man inte skaka den, menar hon.

– I dag är våra hem väldigt bleka. Mycket beige, vitt och avskalat. En illröd matta gör inget, om basen är vit och neutral.

Husbilars interiör är oftast bruna eller beige. Så här blir det lite svårare. Det är inte alla färger som passar. Har man många bruna nyanser får man nog hålla sig i den färgskalan.

– Vem jag är? Anna Laggar, gift, två barn, inflyttad värmlandsjänta. Bott i Nittsjö, Rättvik, sedan 2004 och trivs superbra. Utbildad arbetsterapeut. Älskar hantverk, superkul.

– Drömmen är att försörja mig på det här. Det kan jag inte i dag. Skulle jag göra det skulle prislappen bli en annan.

Nu tar hon cirka 290 kronor per meter. Skäligt, tycker hon med tanke på nerlagt arbetet.

Vad ser du för svårigheter med att driva en gårdsbutik?

– Att få hit kunderna. Och när det gäller just hantverk, att ta ut skäliga priser.

Det finns en ständig önskan att kunna försörja sig på det men i dag går det inte.

Man kan inte ta ut vad det egentligen kostar för då är det ingen som köper produkterna. Jag skulle säga att detta är den viktigaste landsbygdsfrågan. Skapa förutsättningar att kunna leva på sitt företagande.

Emely Bakken