Hon vill lyfta djurfrågan

Anneli Rosendalh Orrboes håller upp en sparbössa från tiden när hon gick i frikyrkan. Nu driver hon frisörsalong och vill höja statusen för våra djur. Foto: Mats Lindström
Textstorlek:

Hon matar grannkatten och tänker: hur har djuren det egentligen. Anneli Rosendalh Orrboes hoppas nu gå med i den frivilliga djurambulansen.

Kanske är det för att hon har frisersalongen i den före detta frikyrkan. Det sitter i väggarna.
Hon håller upp en sparbössa med texten: Söndagsskolbarnens hednamission.
– Här la vi pengar till fattiga barn. När jag var liten svor jag mycket och trodde inte att missionskyrkan ville ha mig. Men här gick jag.
Efter att ha läst om den frivilliga djurambulansen i Dalabygden 2 juli, hoppas nu Anneli att de ska höra av sig. Hon är redan med i Djurens rätt och är intresserad av att även hjälpa djurambulansen, som är frivillig för misskötta djur.
Anneli är starkt kritisk till hur både vilda och tama djur behandlas.
På frågan hur många djur som far illa i Dalarna har hon inget svar. Men hon tror att det är mer än vad som kommer fram.
– Vi ser djur som självklara och tar dom inte riktigt på allvar. Nu på sommaren kan folk ta hand om en kattunge för att sen lämna den när de åker. Det gör mig upprörd, säger Anneli.
Hon tycker att det ska vara hårda straff för djurplågeri. Djur som misshandlas, inte får mat eller lever i för trånga utrymmen borde lyftas fram mycket mer. Men det kan vara känsligt.
– Känner man en granne som missköter sina djur är det inte bara att gå över. Vi är rädd för att bli inblandade. Men kan man inte nå grannen ska man anmäla till veterinären eller polisen. Man ska aldrig vara rädd för att anmäla.
Anneli berättar om en person som misskötte katter. Hon pratade med en veterinär och det ordande upp sig.
Varför vissa plågar djur har hon inget svar på. Men hon tror att det handlar om känslor och maktutövning. Många människor mår dåligt av när djur far illa. Andra ger sig på det svaga för att uppnå ett syfte tror Anneli.
– När jag växte upp fanns det kor nästan överallt. Det gav en känsla av harmoni och respekt. Jag brukade spela dragspel för korna med olika resultat, säger Anneli och skrattar.
Efter flera vändor utomlands landade Anneli till slut i hembyn Solvarbo där det bor cirka 300.
Hon beskriver livet på landet med ord som frihet och nära till naturupplevelser. Solvarbo ligger efter riksvägen några kilometer från centrala Säter. En gång i tiden fanns det flera mataffärer och annan service på byn. Så är det inte längre.
För den som inte har tillgång till en bil är matinköp och annat en svår nöt att knäcka.
Får man inte hjälp är det buss och färdtjänst som gäller. Här är Anneli kritisk.
Hon tycker att bussen går för sällan vilket tvingar en del att ta färdtjänst. Det går att ringa efter en mindre buss men Anneli tycker att Dalatrafik har lämnat landsbygden.