Är demokrati på dekis i kommuner?

Textstorlek:
Annons:

När jag varje morgon läser mina dags- och veckotidningar från regionen och riket blir jag ofta engagerad, upprörd eller t.o.m. inspirerad av någon spännande nyhet eller helt nya fakta om vår framtid.

Dagens Samhälle brukar varje vecka innehålla en rad intressanta artiklar om vad som händer i Sveriges kommuner och regioner. För en tid sedan kom ett exemplar före midsommar som kräver åtskilliga reflektioner och kritiska kommentarer.

Det första nedslaget avsåg en artikel som jämförde hur ledande lokalpolitiker – borgmästare och den svenska motsvarigheten KS-ordförande – ser på medborgarnas engagemang i den lokala/regionala politiken – främst mellan valen. Det för många svenskar något illavarslande resultatet var …”att endast 16 % av svenska toppolitiker anser att invånarna bör ha ett aktivt och direkt inflytande över viktiga kommunala beslut.” Näst sist hamnade Belgien men där dock 42 % av borgmästarna önskade att invånarna är aktiva även mellan valtillfällena. Spanien och Italien placerade sig i toppen med Litauen allra högst.

Att svenska ledande politiker i kommunerna inte vill utveckla demokratin och dialogen mellan valen är uppseendeväckande. Är de rädda för alltmer välutbildade invånare eller har vi fått fler besserwisser-personligheter bland kommunalråden? De KS-ordförande vi valt har ju fått medborgarnas förtroende att leda beslutsfattandet under en viss period – inte ta över demokratin. Det är tydligen dags för partierna att på nytt starta studiecirklar om demokratins väsen och roll för alla invånare. Att fjärma sig från dem som väljer kan ju leda åt helt fel håll, vilket världshistorien övertydligt visar.

Vi har en statlig Tillitsdelegation i Sverige vars syfte är att se hur bl.a. tilliten mellan medborgare och den offentliga förvaltningen kan förbättras. Forskningsledaren i delegationen Louise Bringselius fokuserar i sin intressanta artikel på att det är viktigt att de medarbetare i exempelvis en kommun som arbetar närmast invånarna får mer resurser och mer att säga till om på bekostnad av beslutsapparatens chefer och en allt tyngre överbyggnad. Hon är också kritisk till att den ökade mängden av kommunikatörer, kommunstrateger, controllers etc. tar över eller minskar utrymmet för arbetsuppgifter som ”frontpersonalen” inom t.ex. skolan och äldreomsorgen klarar bäst av alla. Ideologin bakom New Public Management ges i artikeln skulden till en utveckling som enligt Louise måste stoppas.

Hon vill bl.a. lösa problemen, som även är tydliga i svenska kommuner, genom att ge utrymme för fler lokalt anpassade lösningar, färre centrala regler (se t.ex. Arbetsförmedlingens enorma regelbok som passar dåligt i flertalet kommuner), utökat samarbete med brukarna och deras organisationer och bl.a. avlastning av frontpersonalens ständigt ökade administration – se hur lärare och socialsekreterare dignar och bränns ut av arbetsuppgifter utanför kärnuppdraget.
Det som är tråkigt är att så viktiga principfrågor som avhandlas i Dagens Samhälle sällan diskuteras i kommunernas fullmäktige. Dags att ändra dagordningarna.

Ronny Svensson

Annons: