Äldre gravar undersöks

Vad döljer under dessa stenar? Platsen i Äppelbo är av riksintresse och undersöks av arkeologer vid Dalarnas museum. Foto: Dalarnas museum
Textstorlek:

Hur levde människor för 2 000 år sedan. Den här veckan gjordes en arkeologisk undersökning av ett gravfält och en järnframställningsplats i Äppelbo.

Att ta steget 2 000 år bakåt i tiden kan tyckas som ett jättekliv. Men faktum är att det egentligen inte är så länge sedan.
Tar man en pinne och kör ner den i jorden en bit kan man stöta på forntida kulturer mycket längre tillbaka i tiden.
För 2 000 år sedan var försörjningen rätt lika dagens. Det visar utgrävningar på Ljusterö.
Man levde på fiske, jakt, jordbruk och boskapsskötsel. Länge hade man använt trädredskap. Med brons och järn tog mänskligheten ett stort tekniksteg framåt.
Under veckan har arkeologer från Dalarnas museum och frivilliga från Äppelbo hembygdsmuseum undersökt ett gravfält och en järnframställningsplats på Harn vid Busjön i Äppelbo. Gravfältet är från äldre järnåldern och kan alltså vara över 2 000 år gammalt.
Det här var en tid när människan lär sig utvinna och bearbeta metallen järn.
Man börjar då successivt att tillverka bland annat verktyg och vapen av järn istället för av brons. Efter hand gjordes även saker av stål.
Syftet med undersökningen vid Busjön, som leddes arkeologerna Joakim Wehlin och Eva Carlsson vid Dalarnas museum, är att försöka förstå hur människorna levde och hur kontakterna med omvärlden såg ut.
I en rapport beskriver arkeologerna att delar av fångstmarkgravfälten på den smala udden i Busjön, som är av ett riksintresse för kulturmiljövården, är på väg att eroderas bort. Vidare skriver de: ”Fångstmarksgravfältet, likt det som finns vid Busjön, är en regional kulturyttring för skogsregionen i mellersta Skandinavien.
En ökad kunskap om dessa gravfält ger en bättre förståelse för människans nyttjande och livsmiljö i området för omkring 2000 år sedan. Vid denna tid etableras en mer bofast och jordbrukande befolkning i dalgångarnas sedimentära odlingsmarker, men deras relation till skogsregionen vet vi väldigt lite om.
I Dalarna undersöktes fångstmarksgravar främst vid mitten av 1900-talet och endast ett par gravar har undersökts med mer moderna metoder”.
När det gäller fångstmarksgravar kallas de också för insjö-eller skogsgravar. Fångstmarksgravarna ligger vanligen på välexponerade platser vid de större insjöarna, ofta på ett näs som bildats av en grusås.
Gravarna består av relativt små runda, i något fall triangulära, tätt lagda stensättningar. Fångstmarksgravarna i Dalarna finns främst i de norra och mellersta delarna av länet och exempel på sådana gravfält finns förutom vid Busjön även vid Vindförbergs udde i Oresjön, Skäjsnäset vid Siljan, Hästnäset vid sjön Horrmunden i Transtrand, Rullbonäset vid Venjansjön och på Getryggen vid sjön Amungen i Rättvik.
Liknande gravar från samma period påträffas också i fjällområdena, exempelvis ovanför trädgränsen på Fulufjällets östra sluttning och på Fjätsjöriets västra sluttning i nordöstra Idre.