Helen åker Nattvasan

Helen Östensson gör nu sitt 27:e Vasaloppet. Hon ska även ge sig på den nya Nattvasan. Foto: privat
Textstorlek:

​Helen Östensson tränar inför sitt 27:e Vasalopp. Att bo sju kilometer från starten gör det hela lättare. Perfekt för en skidentusiast, menar hon.

Annons:

Det handlar om svettiga timmar. Det kan Helen Östensson intyga som åkt Vasaloppet 26 gånger. Skidåkning engagerar henne, både som träning- och tävlingsform. Mycket ska stämma för att ett lopp ska kunna genomföras. Nummer ett är att hålla sig frisk.

Helen jobbar som barnskötare på en förskola i Sälen. Hon har jobbat med barn så länge hon kan minnas.

Hittills har hon lyckats parera förkylningssmitta som inte sällan finns i skolmiljö. Hon ser Vasaloppet som en motivation att hålla igång med träningen under resten av året.

Loppen hon anmält sig till blir ett test på hur väl hon lyckats. Och motivationen tycks aldrig svika henne.

– Det provocerar mig att folk inte tränar tillräckligt inför Vasaloppet. Det kan inte kännas kul för dem. Dagen ska vara trevlig, och man ska ha kul. Detta är inte möjligt om man ska plåga sig fram i spåret.

Helen skulle själv aldrig ställa upp om hon kände att hon inte var i form. I takt med att hon blivit mer vältränad har hon börjat staka. Hon har märkt att hon sparar på resten av kroppen om hon använder armarna mer.

Nu kretsar tankarna kring skidvalla och bra kosthållning. Hon har inga speciella kostråd, utan ät ordentligt och drick mycket vatten, rekommenderar hon. Att bostaden endast ligger sju kilometer från start ser hon som perfekt. Hittills har hon varit bortskämd med snötillgång och bra skidspår, under Vasaloppet är man sällan det, menar hon.

Skidföret är det som oroar henne mest. Eller snarare bristen på det. Hon beskriver vissa sträckor som mer illa än andra.

Utöver Vasaloppet har hon anmält sig till både Nattvasan och Tjejvasan. Tjejvasan har hon åkt sedan loppet arrangerades för första gången. Tidigare år har hon både lyckats fått med sin man, sina barn och sin mamma.

– Jag var gravid med min dotter när jag åkte Tjejvasan för första gången. Allt gick bra. Jag tog det försiktigt och såg till att inte falla omkull. Det loppet finns starkast i mitt minne, berättar hon.

I år åker Helen ensam. Hon uppskattar stödet från maken.

– Det är hans uppgift att serva mig från start till mål, säger hon och skrattar. Det gör detsamma om man har en följeslagare. I spåren snackar man ändå aldrig med varandra.

Helen tycker det är märkligt att man under nio mil, bland så många människor, kan åka under tystnad.

Kanske får man höra några ord i en uppförsbacke då man står så tätt intill varandra.

Helen kommer in på det här med kvinnors förutsättningar och de orättvisor som hon menar finns.

– Jag har hört att tjejerna får utstå mycket för att ta sig fram. Vi kvinnor är i minoritet men varför ska inte vi få tävla under samma förutsättningar? Exempelvis är tjejernas prispengar i betydligt mindre skala.

Hon tycker det är tråkigt att ett fritt upplopp för tjejerna inte blir av. Men samtidigt är det nog en utmaning för arrangören att få det att fungera, tror hon.

Nedskräpningsregeln då? Man straffas med 15 minuter om man kastar skräp i naturen. Vad tror du om det?

– Det är inte kul att det skräpas ner så mycket som det faktiskt gör. Överallt ligger småflaskor och korkar. Men en tanke är att det blir tufft för arrangören att hålla reda på alla tidspåslag.

Helen lever för naturen. Hon ser fram emot de tillfällen hon kommer ut i skogen. Familj, hundarna och en öppen eld. Det finns inget bättre, menar hon.

Om hösten jagar hon. Hon ser träningen inför Vasaloppet som tillfällen att få komma ut och få andas frisk luft.

Efter målgång har Helen ofta ont. Men samtidigt fylls hon av en skön känsla och hon är alltid nöjd med sin prestation. Slår hon sitt personliga tidsrekord blir hon extra glad.

Vasaloppet är världens äldsta, största och längsta skidlopp.

Första loppet arrangerades 1922 och den klassiska 90 km långa sträckan mellan Berga by i Sälen till Mora var länge det enda loppet.

Emely Bakken

Annons: