Tar saken i egna händer

Lena Gleisner Villasmil, Ludvika, uppskattar servicen. Veronica Nilsson i kassan samt Marie Jansson och Lisa Johansson Bång. foto: Maria Karlson
Textstorlek:

​När bankerna slutar att hanterar kontanter eller lägger ned kontoren helt måste andra ta över den rollen. I Fredriksberg finns en av Dalarnas två betaltjänstombud.

Annons:

I förra veckans Dalabygden berättade vi om att i Dalarna har hittills två betaltjänstombud startats med stöd av Länsstyrelsen Dalarna och det är i Fredriksberg och Furudal.

I Fredriksberg finns betaltjänsterna på Coop-butiken sedan ett år tillbaka. Där kan invånarna i byn betala räkningar, sätta in pengar på konto, ta ut kontanter och lämna in dagskassor.

De har också en tjänst som kallas moneygram och med den kan den som vill skicka pengar utomlands.

För merarbetet får butiken statligt ekonomiskt stöd, men det är inget de tjänar några pengar på. Istället är det för att servicen ska finnas kvar i byn och sedan kan de hoppas att de som kommer passar på att köpa nåt samtidigt, menar Lisa Johansson Bång, butikschef och född i byn.

– Jag bor i Ludvika nu men jobbar här för jag trivs i Fredriksberg. Och jag tycker det är otroligt att de som bor här inte ska ha samma möjlighet till service som alla andra, säger hon och fortsätter:

– Egentligen hade vi varken tid eller plats när vi fick frågan från Länsstyrelsen om vi ville vara ombud för betaltjänster men vi måste ju ha service här i byn så när ingen annan vill ha det så får vi klämma in allt som går i butiken.

I somras slog de ut en vägg och fick på det viset mer plats.

Och att betaltjänsten har varit viktig för många finns ingen anledning att tvivla på.

– Nej, det är många som utnyttjar möjligheten och de är så tacksamma för att slippa åka sex mil till Ludvika så fort de ska göra nåt, berättar Lisa.

Det är fortfarande många asylsökande som bor i Fredriksberg. För dem är det viktigt att betaltjänsten finns eftersom de inte har några andra möjligheter.

– Och många äldre som inte har varken dator och skrivare och det är ganska många. Föreningar kommer och sätter in pengar och företagare sina dagskassor. Värdedavier kan vi också lösa in här om det inte är på för stora summor, säger Lisa.

– Sen får vi inte glömma alla turister som har blivit fler, nu både sommar och vinter. Ingen tänker på att vi kan fördubbla befolkningsmängden och mer därtill vissa tider, inflikar Marie Jansson, en av de anställda i butiken.

– Ja, de med svenska kort kan ta ut pengar men det funkar inte med utländska kort. Men de kan betala som vanligt här i butiken med sina betalkort. De kan också betala med euro och får då svenska pengar tillbaka. Annars har de flesta svenska pengar redan så det har aldrig varit ett problem, säger Lisa.

Det har krånglat en del för Lisa och hennes medarbetare sedan starten med betaltjänst.

– Det är två system som ”inte pratar med varandra” kan man säga och det har tagit tid. Men vi löser alla problem när de dyker upp, säger Lisa.

Redan tidigare har butiken ombudstjänster för apoteket och för paketutlämning. Kiosken och bensinmacken på orten har också eller har haft paketutlämning och är även ombud för systembolaget.

För att hinna med har personalstyrkan i butiken utökats med 25 procent, vilket inte täcks av statliga medel.

– Jag har varit lite dålig på att söka alla bidrag som finns, men vi fick exempelvis hjälp från Länsstyrelsen i början för att kunna investera i utrustningen som behövdes, säger Lisa.

När det gäller säkerheten berättar hon att de har de säkerhetsrutiner som Coop normalt har med larm och kameror bland annat.

– Sen har vi faktiskt mindre kontanter i butiken i dag än det brukade vara tidigare. Det är så många som tar ut pengar hela tiden men för större summor måste de säga till innan.

Det är mycket som Lisa skulle vilja ändra på för de som vill kunna bo kvar på landsbygden. Hon tror inte politiker förstår hur krångligt det kan vara, speciellt för pensionärerna.

– Bara det här med att få nytt id-kort, då måste du åka till Ludvika minst och det är inte alla som kan. Och utan legitimation kan du inte göra någonting, inte ens ta ut ett paket. Tidigare kunde jag kryssa i att en person var ”känd” och ge ut paketet utan att de behövde visa legitimation, men det får jag inte göra längre. Då kanske de måste lösa det genom att ringa och få det utskrivet i ett annat namn, säger hon och suckar.

Lisa hoppas även kunna ta över som ombud för ATG. För henne är det självklart att man som företagare på landsbygden får vara beredd att ta saken i egna händer för att behålla servicen i bygden.

– Och egentligen skulle vi ha en dator med skrivare i butiken för alla som inte har någon hemma. Men då får vi nog bygga ut och då blir det krångligt med all byråkrati, säger Lisa och ler.

Annons: