Tatuering – lika kvinnligt som manligt

Textstorlek:

​Tatueraren Benny Ripleysandida har fascinerats av tatueringar sedan han var liten. I dag försörjer han sig på att tatuera och tar emot lika många tjejer som killar i sin studio.

Annons:

Det var länge sedan en tatuering förknippades enbart med kriminella eller sjömän.

I dag kommer lika många tjejer som killar för att tatuera sig hos tatueraren Benny Ripleysandida i Säter.

Och hans kunder är i alla åldrar, från 18 år upp till 75 i vissa fall.

För den som är yngre krävs båda föräldrarnas tillåtelse men då blir det små tatueringar på mindre synliga ställen på kroppen, förklarar han.

– Tatueringar är för många ett sätt att smycka kroppen, istället för att köpa ett fint klädesplagg exempelvis, säger Benny.

Sedan 2013 har Benny sin egen studio, Ripleysandida Tattoo, där han tatuerar fem dagar i veckan. På helgerna åker han runt på tatureringsmässor och andra evenemang.

– Jag åker ut mycket för att göra mig ett namn. Jag har också nästan 8 000 följare på min Facebook-sida och har haft kunder som kommit ända från Norge för att få en tatuering.

Hans specialitet är stora motiv, som kan vara de svåraste att göra. De får gärna vara i gråskala. Något han inte gör däremot är realistiska porträtt i färg. Det finns andra som är duktiga på det tycker han och rekommenderar dem istället.

Tatueringsstudion är inredd i gammeldags stil, med uppstoppade djur och möbler som kunnat stå i en herrgård från 1800-talet.

Han förstår att de uppstoppade djuren kan vara ett känsligt ämne för vissa.

– Jag har så kallade cites-intyg från Jordbruksverket för de uppstoppade djuren. Där står det vilken bakgrundshistoria djuret har så det inte är tjuvskjutet exempelvis. Jag tycker det är intressant att kunna studera djur på nära håll, och lejon är favoritdjuret, säger han.

Benny var fascinerad av tatueringar redan som barn. Pappans alla tatueringar bidrog mycket till det.

– Jag ritade ”tatueringsmotiv” överallt och fick skäll från lärarna när jag ritade i skolböckerna, säger han och ler.

Men han fick också mycket uppskattning och beröm för sina teckningar.

På gymnasiet gick Benny en utbildning till billackerare, inriktningen var motivlackerare. På fritiden började han tatuera kompisar.

Benny började aldrig arbeta som billackerare. Det blev mer och mer tatueringar och snart tog han beslutet att satsa helhjärtat på det.

– Allt jag kan har jag lärt mig själv genom att studera tatueringar och läsa om det på internet och sen att träna mycket. Den enda kursen jag gått var för ett par år sen, då jag gick en kurbitskurs. Jag var den enda tatueraren på kursen, säger Benny och ler.

Kurbits har blivit ett populärt tatueringsmotiv och det har blivit en hel del sådana tatueringar som Benny gjort.

Det är noga med att allt går rätt till i en tatueringsstudio.

– De gånger man hört att någon fått en infektion beror det ofta på billiga färger nån köpt och tatuerat med hemma, berättar Benny.

Han köper i dag färger enbart från kontrollerade och godkända leverantörer och de måste vara både nickel- och blyfria. Han har också fått godkänt från kommunens miljöinspektion av lokal och tillvägagångssätt vid tatueringen med mera.

– Hygien är viktigt. Nålar och färger kastas efter varje kund och allt annat plastas in och så vidare, förklarar Benny.

Bennys bror Jocke Sundberg har tatuerat sig många gånger i studion. Både han och Benny berättar att deras tatueringar är symboler för olika perioder i deras liv. När Benny vill ha en tatuering har han kollegor som hjälper honom.

– Ibland kan en tatuering bara vara ett motiv som är snyggt, förklarar Jocke. Som den han har på ryggen. Tatueringen har redan tagit cirka 30 timmar för Benny att göra, men än är den inte helt klar, några timmar till återstår.

Just den här dagen ska Jocke få ett motiv på ena armen. Han är inte orolig för att det ska göra ont. Visst känns det men det är inte värre än att han står ut. Som ondast gör det där huden är tunnast.

Innan han var 18 år sa föräldrarna nej till att han skulle få tatuera sig, mest för att han kanske skulle ångra sig, och sen blev det skola och annat som prioriterades, så Jocke var 20 år innan han gjorde sin första tatuering.

– Folk har en annan syn på tatueringar nu och till och med mormor har väl kommit över att jag tatuerar mig, säger han och ler.

Han är inte rädd för att han ska ångra sina tatueringar.

– Att de håller hela livet ser jag som positivt, det är väl få saker man kan ha kvar så länge, säger han.

Benny tycker om att hålla på med konst, men för honom handlar tatuering inte bara om det.

– Jag tycker om att träffa folk och det blir ofta personliga möten, men jag tycker det är intressant att få höra olika människors historia. Och det känns som ett hedersuppdrag, att jag får äran att göra deras tatuering, säger han avslutningsvis.

Annons: