Maria fick gevär vid 15 och ordnar nu rävjakter

Maria har lärt sig mycket av sin pappa Nicklas. Jakten finns inom familjen. Foto: Emely Bakken
Textstorlek:

​Det rådde delade meningar bland byborna när Maria Moberg arrangerade rävjakt i Garsås. Rör inte räven, sa vissa. Maria svarade att det hela handlar om viltvård. I vinter är det dags igen.

Annons:

Kvistar som slår mot smalbenen, hål man klampar igenom och svetten som sprutar. Man upptäcker att kondisen inte var så bra som man trodde. Men Maria gillar det. Hon ler medan hon berättar att hon lever för djur och natur.

Maria Moberg sitter i hundgården omringad av familjens fyra jakthundar. Hon är utbildad jakt- och fiskeguide vid Älvdalens utbildningscentrum. När projektarbete stod på schemat såg hon sin chans att sticka ut. Maria anordnade en rävjakt. Både hon och hennes pappa hade uppmärksammat skabbräv i grannskapet. Samtidigt lade Maria även märke till det breda intresset för djur och natur som fanns bland byborna.

Hon ville arrangera något som kunde engagera många. Man behövde ingen bössa eller licens för att delta. Alla kunde bidra på sitt sätt. Jakten föll väl ut och Maria är glad att den uppskattades. Men det fanns de som var negativa till initiativet. Rör inte räven, skrev de på Facebook. Maria menar att kritiken bottnar i okunskap. Hon ser det hela som viltvård, vilket hon försökt förmedla till skeptiska bybor.

– Rävar kan lida av skabb, som är en smittsam sjukdom som även kan spridas till tamhundar. Sjukdomen är plågsam och drabbade djur bör tas bort omedelbart. Detta gör att skogens djur kan leva ett mer sunt och hälsosamt liv, säger hon.

Maria konstaterar att folk har delade meningar om det mesta. Nu ser hon fram emot vintern. Maria är uppvuxen med jakt. Båda föräldrarna jagar. Vid premiärjakten låg hon i barnvagnen med hörselkåpor. Hennes mamma, som är utbildad styckare, har lärt henne mycket.

– Jag har burit runt på köttbitar dubbelt så stora som mig själv, säger hon och fortsätter: Ingen jakt för skjutandets skull, utan för min egen överlevnad. Jag är bortskämd med att bara äta viltkött. Jag vet vad köttet kommer ifrån och kan följa processen från det att djuret faller till marken till att köttet ligger på tallriken, svarar hon.

Maria tog jägarexamen vid 15. I och med utbildningen behövde hon tillstånd att använda vapen innan 18-års ålder, så hon beviljades dispens från polisen. Detta är bättre än att titta på när andra brukar bössan. Man måste själv skaffa sig erfarenheter, menar hon och berättar att det både finns en kulbössa och en hagelblössa i vapenskåpet.

På frågan vilken den största fördomen hon stött på som jägare svarar hon: vargmotstånd. Folk tror att alla jägare vill ha bort vargen. Hon säger sig inte höra till denna grupp.

– Det är väl inte så kul om det kommer en stor älg springande framför huven. Det är inte vad man önskar en fredagskväll, säger hon och menar att vi bör vara tacksamma att vargar finns. De håller nere viltstammen vilket gör att antalet trafikolyckor minskar. Dock är det inte bra om det blir för många. De förökar sig och djuren kan komma för nära inpå varandra. Dessa djur blir lätt sjuka vilket minimerar möjligheten till en stark stam. Håller man antalet på en rimlig nivå blir det bra, tror hon.

I hundgården söker hundarna Marias uppmärksamhet. Birk är hon lite extra stolt över. Tillsammans med den elvaåriga hanhunden har de skjutit av minst 40 älgar. Nu är han pensionär och läromästare för flockens yngre medlemmar.

Hon berättar hur den äldre hunden gör den yngre mer erfaren och modigare. Angående rävjakten blev flera bybor intresserade att göra något liknande i år igen.

– Jag tror det blir fler rävjakter i Garsås. Troligtvis kommer jag vara en del av arrangemanget. Just nu tränar jag min tax att gå i gryt. I fall någon skulle skadeskjuta räven vill man få tag på den så fort som möjligt.

Emely Bakken

Annons: