Bättre demokrati med storregioner?

Textstorlek:
Annons:

Många inom Dalabygdens spridningsområde blev säkert bestörta när de tog del av nyheten att Mittmedia planerar stora strukturförändringar inom dagspressen i hela Mittsverige. Att avskeda fler journalister och ta bort lokalbevakningen har vi redan sett tydliga tecken på. Det värsta scenariot som kablats ut i medierna är säkert gjort för att förbereda läsarna på en drastisk försämring av utbudet. Utan lokalbevakning, kunniga journalister och daglig utgivning blir slutprodukten oattraktiv. Kanske slutar det med gratistidningar med ett innehåll som mer överensstämmer med kvällstidningar och kändisporträtt än en saklig nyhetstidning.

Att Mittmedia idag har monopol på utgivningen av ett stort antal tidningar i Mellansverige är i sig en allvarlig utveckling även om det räddat en och annan tidning från nedläggning i det korta perspektivet. I längden är det givetvis ohållbart att mediakonkurrensen försvinner. Hur skall demokratin kunna behållas när tidningarna läggs ned? Om lokala/regionala tidningar försvinner får vi inte heller de få storstadstidningar vi har kvar. Distributionen blir för dyr för att ge landsbygden viktig samhällsinformation. Att tro att så kallade sociala medier skall kunna ersätta seriösa journalistprodukter är inte att tänka på.

I den pågående och allt hetare debatten om storregioner hävdar förespråkarna att demokratin blir bättre och mer meningsfull om väljarna i Dalarna får rösta i en större region. Detta sägs i en mängd sammanhang som exempelvis i Johansson/Holmbergs aktuella delbetänkande från den statliga Indelningskommittén. Hur någon kan påstå att vi får bättre inflytande och mer meningsfylld demokrati om besluten fattas allt längre från medborgarna – särskilt på landsbygden – övergår all historisk erfarenhet.

Den som följer utvecklingen i Skåne och Västra Götaland (VG) kan redan nu konstatera att mediernas rapportering av vad som händer och beslutas inom deras respektive regionfullmäktige knappast fyller invånarnas rättmätiga och nödvändiga kunskapsbehov. Det räcker knappast med ett referat från fullmäktiges möten utan det behövs en kontinuerlig och kritisk granskning av vad några få valda gör med stora budgetar som i fallet Svealandsregionen handlar om drygt 50 miljarder kronor varje år. Någon sådan kultur finns inte ens där storregionerna odlats i drygt 15 år.

Det finns även andra omständigheter som talar för att den folkliga demokratin riskerar en avgörande förlust i och med storregioner. Det handlar om de stora byråkratiska apparater som omger dessa regioner och ledande politikers perspektiv på demokratin. I Skåne och VG ingår 33 respektive 49 kommuner och det är svårt för en förtroendevald person att överblicka så stora områden. Beroendet av tjänstemän ökar. Jag hör från flera håll i Dalarna att det bara är ledande politiker som begriper dessa frågor. Att svenska folket inte förstår vad det handlar om. När vi summerar alla dessa omständigheter blir slutsatsen – hoten mot demokratin ökar!

Ronny Svensson

Annons: