Därför blev det Brexit

Andrew Taylor och Steven Truslers uppfattning kring Brexit är delad men de är överens om anledningarna som ledde fram till Brexit. Foto: Gabriel Tjulander
Textstorlek:

​Maktlöshet, ett bristande politiskt förtroende och en nationell identitetskris har vuxit i Storbritannien och försatt det gamla imperiet i Brexit.
– Vi var tvungna att ta den här chansen för vi skulle aldrig ha fått den igen, säger Steve Trusler.

Den 24:e juni var dagen då Storbritanniens befolkning delades på mitten och ställdes mot varandra. 52 procent röstade för att lämna europaunionen. Det som många hade tvivlat på, vid en tillbakablick på år 2013, hade skett.

Men nu väcks en annan oro där många börjar undra om Storbritannien verkligen tänker aktivera paragraf 50 i Lissabonfördraget. Det som i så fall skulle innebära att Storbritannien lämnar EU.

Vid Främby udde i Falun möter Dalabygden Andrew Taylor och hans kompis Steven Trusler. De båda kommer ursprungligen från England men har bott i Falun sedan flera år tillbaka.

De har länge följt det Storbritannien har genomgått. Redan 2013, när landets premiärminister David Cameron utlovade en folkomröstning i EU-frågan, trodde Steven att majoriteten skulle rösta för att lämna.

– Jag tror att många såg det här som sin enda chans. För hade majoriteten röstat för att stanna skulle politikerna aldrig mer ge oss den här möjligheten, säger Steven som är glad för att hans gamla hemland lämnar EU.

Han tycker det är lika bra att lämna EU medan tid fortfarande finns. EU kommer för eller senare att braka ihop och vi vill inte dras med i det förklarar han. Steven drar paraleller till varningstecken som den ekonomiska krisen och den stora flyktingvårgen som skakat om Europa.

Nu väntar Andrew och Steven spänt tillammans med hela EU på vad som ska hända härnäst. De båda är oroliga för hur Storbritanniens politiker ska agera, kommer de följa majoritetens röst eller kommer de att ”ignorera demokratin” som Andrew formulerar det?

– Vi måste lämna nu. För gör vi inte det vad är det då för mening att rösta i något val över huvud taget. Allt politiskt förtroende skulle vara förlorat, säger Andrew Taylor.

Hos Steven är förtroendet för politikerna redan förlorat. Han tror att Storbritannien kommer hitta ett sätt att stanna kvar.

– Europa Unionen är som en pojkklubb där eliten gör som de vill. Dom gör demokrati till det dom vill att demokrati ska vara, säger han.

De båda uttrycker inte någon större oro över hur det kommer att gå för deras gamla hemlands ekonomi trots att oron på börsen var tydlig. De menar att Storbritannien är en för stor ekonomisk spelare för att EU skulle kunna bojkotta handeln sinsemellan.

– Går det dåligt ekonomisk så gör det väl det, då får vi leva med det. Det finns större problem i världen än att Storbritannien lämnar EU, säger Andrew.

Steven är mycket kritisk till det bemötande Storbritannien har fått från EU när det visade sig att majoriteten av befolkningen ville lämna. En stämning av att de måste straffas på något sätt.

– Ska vi straffas för att demokratin har sagt sitt, som att vi är ett gäng skolbarn som behöver tillrättavisas, säger Steven.

När diskussionen börjar närma sig sitt slut kommer de båda fram till det som Storbritanniens EU-missnöje kan grundar sig i. En känsla av att Europa Unionen har förminskat Storbritannien. Att EU har tagit ifrån britterna suveräniteten över sitt eget land. Steven säger det ska finnas en stolthet i att var Engelsman och att han vill kunna påverka de beslut som tas i Bryssel.

– På var och varannan tomt i Sverige hänger det en svensk flagga. Ni svenskar firar midsommar och är stolta över er kultur och era traditioner. Vi engelsmän håller på att tappa vår nationella identitet, och som EU-medborgare vill jag kunna påverka dom beslut som fattas i Bryssel. Speciellt när besluten påverkar mitt land, säger Steven.

Gabriel Tjulander