Anns djur ger lokalt kött

Ann Eriksson har växt upp på en gård med djur i Östanbjörka. Foto: Maria Karlsson
Textstorlek:

​Fullmäktige har sagt ja, det blir betande djur i Ludvika kommun även på längre sikt. Kommunen ska på det viset kunna bli självförsörjande på nötkött, och det ska gå till skolor och äldreomsorg i första hand.

Annons:

Den som är ansvarig för arbetet är 28-åriga Ann Eriksson från Östanbjörka, Grangärde. Hon är uppvuxen på en gård med kor och hästar bland annat och har
i hela sitt liv drömt om att få arbeta med djur.

För ett år sedan tog hon sin Agronom- och mastersexamen
i husdjursvetenskap efter fem års studier på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

– Utbildningen har varit innehållsrik och exempelvis innefattat kurser om nutrition, det vill säga kunskap om foder och hur det påverkar djurens kroppar, berättar hon.

För att göra sitt examensarbete åkte Ann till Indonesien och arbetade i två månader med ett SIDA-finansierat projekt om avel.

– Problemet var inavel och att bönderna där slaktade de finaste djuren och avlade på de som var sämre. Vi skulle hitta lösningar på det och det roliga var att bönderna var mycket intresserade av det arbetet, berättar Ann.

Hon blev sedan inbjuden till den internationella konferensen ISTAP i Indonesien för att presentera sina resultat. Resan finansierades av DeLaval Internationals resestipendium.

För att det ska hinna komma upp stägsel och djur till hagarna redan i sommar är det bråttom med allt som behöver ordnas. Handläggningstiderna på Länsstyrelsen är något som Ann önskar var lite kortare exempelvis.

– Om allt går som jag planerar kan det bli inhyrda djur i Grangärde tidigast i slutet av juli. I Räfsnäs i Ludvika kan det ske tidigare. Kanske vi hinner köpa in egna djur och slakta redan till hösten, säger Ann.

Det var inte ett enigt fullmäktige som fattade beslutet om kommunala betesdjur förra veckan. Enligt DT reserverade sig Moderaterna, Liberalerna och Bopartiet mot satsningen.

Projektet är luddigt och betesdjur är ingen kommunal verksamhet, menade exempelvis Kjell Israelsson (M).

Hans Gleimar (M) tyckte projektet var dåligt och att beslutsunderlaget saknade tidssättning, mål och budget.

– Fokus riktas ofta mot antalet djur. För mig är det viktigt att få igång en bärig verksamhet för att det sedan ska resultera i självförsörjning. Det behövs cirka 100 djur för att på sikt täcka kommunens behov av nötkött, säger Ann.

För Ann innebär kommunala betesdjur något som många kan dra nytta av.

– Närproducerat kött som är fritt från antibiotika och tillväxthormoner till kommunala verksamheter, en levande landsbygd, biologisk mångfald, integration, arbete istället för bidrag för människor långt från arbetsmarknaden, grön rehabilitering för de med psykisk ohälsa, samarbetsprojekt med skolan samt turistverksamhet med mera.

Det är än så länge många bitar som ska läggas på plats för att få igång verksamheten, för Ann.

Men hon vill ge en eloge till Sören Nyström i Borlänge, som har erfarenhet av att ha startat upp och drivit ett liknande arbete i Borlänge. Han har gett henne så bra support, menar hon.

Ann tycker dessutom att det är ett privilegium att kunna arbeta på ”hemmaplan”.

– Det här arbetet är något jag brinner för och jag kommer att jobba 200 procent för att det här ska bli bra, säger hon.

Annons: