Snart är Anita utan hem

Rättviks kommun bör återinföra kösystemet. Att få hjälp med bostadssökandet är en medborgerlig rättighet, menar Anita. Foto: Emely Bakken
Textstorlek:

​Anita Kulander, 67, är uppsagd från sin tvårummare. Utbudet av hyresrätter med rimlig hyra är begränsat och lånelöfte i höjd med dagens bostadspriser saknar hon. Liksom kommunal bostadskö.
– Läget är låst, säger Anita.

Annons:

Hon är upprörd. Datorn står på. Hemnet listar bostäder till försäljning. Fastighetsägaren ska sälja huset och Anita är uppsagd med tre månaders varsel. Men någon ersättningsbostad hittar hon inte. Hon frågar sig vad Rättviks kommun har för ansvar för sina kommuninvånare.

– Jag ringde Rättviksbostäder och fick till svar att kommunen saknar bostadskö. När en lägenhet blir ledig uppmanas man lämna en intresseanmälan. Jag frågade kommunen hur de gallrar bland intressenterna. De väljer den person de anser mest lämpad för lägenheten, säger Anita.

Enligt Björn Evbjer, vd för Rättviks Fastigheter AB, har kommunen idag ett kösystem, men i en annan form än tidigare. När intresseanmälningar kommer in bildas en kortare kö till den specifika lägenheten. Därefter ringer kommunen upp enligt turordningslistan. Evbjer vill inte kommentera påståendet att bolaget gör ett fritt urval i högen av intresseanmälningar.

Hur ska Rättvik få fler att flytta till kommunen när det inte finns någonstans att bo? Måste man vara rik för att bo i Rättvik, undrar Anita. Kommunen har begränsat vilka som kan flytta hit. Är detta en politisk vilja? undrar hon.

Som pensionär får Anita Kulander ut 10 000 kronor efter skatt. Bankerna lånar inte ut pengar till någon som inte kan betala tillbaka och en privat hyresvärd vill ha hyresgäster med pålitlig ekonomi. Dilemmat är ett faktum, menar hon. Det blir tyst och Anita tittar ut genom fönstret.

– Rättviks kommun bör återinföra kösystemet. Att få hjälp med bostadssökandet är en medborgerlig rättighet. Man ska inte behöva flytta från sin hemkommun på grund av bostadsbrist. Rättvik har glömt bort sina medborgare när det gäller bostäder. Det krävs fler mindre hyresrätter med hyror som vi pensionärer kan betala, tycker Anita som nu tvingas flytta från Rättvik.

Anita ångrar att hon inte var mer eftertänksam i val av boendeform. Nu vill hon göra rätt från början. Det är många som hyr små hus och stugor hos folk. Detta är osäkra boendeformer.

Juridiskt har ingen gjort fel, menar hon. Anita berättar att det inte finns någon besittningsrätt i hus med bara två lägenheter. Huset räknas inte som ett hyreshus utan ett privat boende.

– Man kan bli uppsagd precis när som helst. Sen drar jag mig för att flytta till en lägenhet utan hiss, säger hon.

När hon uttalat orden väcks en tydlig eftertanke hos henne. Hon börjar fundera. Hur ser egentligen utbudet av tillgänglighetsanpassade lägenheter ut, ställt mot det faktum att kommunens invånare blir allt äldre. Utbudet är begränsat, konstaterar hon.

– Jag vet bara ett hyreshus i Rättvik som har hiss. Ofta är det två våningar i varje hyreshus som blir otillgängliga för oss äldre. Man behöver inte sitta i rullstol. Det kan handla om lite ont i knäna eller bristande generell ork, säger hon.

Anita reser sig. I nio år har hon bott i lägenheten. Hon trivs bra. Balkongen gillar hon särskilt. Hon visar sin nybyggda ”walk in closet”. Vännerna hjälpte henne klä in väggarna i ljus träpanel. Åtgärden bekostade hon själv. Det är sådana utlägg man inte får tillbaka, säger hon medan hon släcker taklampan och stänger dörren. Hon vill inte påstå att hon har ett stort socialt umgänge. Men kvalitén finns där. Det är jobbigt att behöva lämna dem.

– Rättvik förlorar ju invånare. Men i och för sig, om de förlorar pensionärer är de kanske glada. Då slipper de ordna äldreboende till oss, säger Anita.

Emely Bakken

Annons: