Långsam handlar om kreativ slöhet

Textstorlek:
Annons:

Ont om tid det har vi gott om, nu så är det jädrans bråttom. Så sjungs det med liv och lust till tonerna av ungersk rapsodi i ett berömt teaterstycke om Gustaf III. Hela hovet hade haft en glad dag på Haga.

Plötsligt märker man att det är hög tid att skynda hem och klä om till maskeradbal på operan. Detta är ett historiskt exempel på ödesdiger, onödig brådska. I varje fall för kungen själv, som blev skjuten.
Hade man haft möjlighet att ta del av Lin Yuntangs livsvisdomar så hade historien kanske fått ett annat förlopp. Denne kloke kines älskade både att resa och att lata sig. 1937 kom hans klassiska verk Konsten att njuta av livet. Det är en en svidande kritik av punktlighet, effektivitet, framgångskult och beundran av de lyckade människorna. Så här skriver han:

”Det är detta som gör västerlänningarna så olyckliga och nervösa. Det berövar dem deras oomtvistliga rätt att dra sig och ha det skönt. Visst kan det vara bra att få saker och ting uträttade, men många gånger kan det vara lika bra att lämna dem ogjorda.”

Det är religionsfilosofen Owe Wikström som lyfter fram detta i en hyllning till den onödiga brådskans motsats. Den nödvändiga långsamhetens lov. Vi måste åter-erövra långsamheten, förmågan att göra en sak i sänder och göra det med mättnad och inlevelse.

Det må sedan vara att äta, samtala, flanera, se på konst, meta, gå i skogen, läsa en dikt, krama sina barn – att se det okränkbara värdet i det till synes triviala. Det är en hyllning till lättjan.
Detta är en tradition i dalabygden som blivit allt för undanträngd av vår effektivitetsnoja.
När Gud skapade Dalarna hade han ingen brådska. Så kunde man kanske nedlåtande i Stockholm uttrycka sig. Ordet Mas kom att beteckna en person som masade sig. Enligt Lin Yutang och så borde det uppfattas som en hederstitel.

I Dalarna där kan du masa dig. Se där en bra turistslogan. Vore inte detta med livsnjutning något att marknadsföra? Inför betalstationer vid tunneln i Grängesberg,motorstadion vid Avesta och sista korsningen i Hofors. Ska vi betala för att åka in i Stockholm så kan väl stockholmarna betala för att få åka in i Dalarna. Lönsamhet är ju en fråga om att kunna ta betalt. Vår tids stressare har också en politisk dimension, nämligen tillväxtdyrkan.

Hedemoraprofilen Jan Burell kritiserade denna myt på följande sätt: ”Är det inte viktigare med välväxt än med tillväxt?” Detta tål att tänka på i lugn och ro. Det måste ju vara viktigare vad folk gör och vad man producerar än att man bara har sysselsättning. Eller ser ut som om man hade det.

Förr skulle man alltid ha en skiftnyckel i handen för att det skulle se ut som om man höll på med något. I dag räcker det med en mobil. Då är du åtminstone i tjänst och nåbar. Vad du gör är inte så väsentligt. Tillväxt sker i brådska, välväxt i långsamhet. Långsamhetens lov är en fråga om kreativ slöhet och aktiv lathet. Lugn, du hinner. Mas, hederstitel för den som förmår ta det lugnt. Bättre välväxt än tillväxt.

Birger Sjungargård

Annons: