Dold agenda bakom storregioner?

Textstorlek:
Annons:

Debatten om vi skall införa storregioner eller inte i hela landet har hittills bara kretsat kring var nya regiongränser skall dras och om vilka grannar man vill ha eller utesluta. Det hela verkar vara en oförarglig fråga om att få en effektivare styrning av sakområden som sjukvård och kommunikationer. En del politiker menar till och med att frågorna enbart är tekniska och därför inte behöver diskuteras med medborgarna i allmänhet.

Tvärtom vill jag hävda att den demokratiska processen alltid måste omfatta alla viktiga frågor i en demokrati. Detta gäller inte minst denna fråga som, beroende på vilka beslut som tas, kommer att kunna påverka främst vår sjukvårds utformning, finansiering och lokalisering. Den influerar även medborgarnas möjlighet att både ha insyn i och direkt kunna påverka politikens innehåll.

Det som många ledande politiker undviker att säga handlar om att man via storregioner vill ta bort merparten av våra cirka 70 små och medelstora sjukhus. I bästa fall förvandla dem till vårdcentraler som i Västra Götaland. Med större regioner önskar man underlätta majoritetsbeslut om nedläggningar av sjukhus i hela landet. Istället för att öppet diskutera dessa frågor med medborgarna skall man likt Gustav Vasa för cirka 500 år sedan påtvinga landets befolkning en samhällsmodell med diktat från centralmakten.

Storregioner löser inte landets viktigaste problem idag och inte heller sjukvårdens organisation. Den höga arbetslösheten, det katastrofala läget på bostadsfronten, problemen inom skolan, de allt högre sjuktalen och de mycket akuta flyktingproblemen får ingen skjuts framåt av utvidgade regiongränser. Många av dessa problem kräver i första hand att kommunerna får mer resurser och att den statliga centrala politiken får en stark och hållbar förankring i Sveriges Riksdag.

Sjuk- och hälsovården kräver idag större resurser beroende på bland annat en snabbt ökad andel äldre personer, nya mediciner, ny medicinsk teknologi och ökade krav på bättre behandling från hela befolkningen. Dessa resurser skapas inte automatiskt med nya regiongränser. Vi bör istället pröva exempelvis högre statsbidrag, statligt finansierade universitetssjukhus, nya försäkringslösningar och ett mer avancerat samarbete mellan våra regionsjukhus där vi tillsammans bestämmer den högspecialiserade och dyraste sjukvårdens utformning. Inte ens storregioner räcker till för en mängd sjukhusspecialiteter. I flera fall behövs ett enda svenskt eller EU-baserat sjukhus som klarar de mest krävande insatserna.

Bakom storregionbeslutet ruvar ännu ett möjligt och allvarligt hot mot demokratin. Inom regeringskansliet pågår arbete med direktiv till en utredning om att skapa större och betydligt färre kommuner.

Demokratin på central nivå håller på att omvandlas till ett karriäryrke för olika utredare som får i uppgift att utan parlamentariska församlingar rita kartor och lägga ut höghastighetståglinjer över Sverige.

Vad är på gång med den svenska demokratin?

Ronny Svensson 

Annons: