Kyrkvaktmästaren som tror på rymdgrannskap

Älvdalingen Anders Berglund hemma vid bokhyllorna med UFO-litteratur. Vi är inte ensamma därute menar han. Foto: Privat.
Textstorlek:

​För Anders Berglund började det på biblioteket hemma i Älvdalen. UFO kommer och går menar han och i SVT-dokumentären ”Spökraketerna” hade UFO-Sverige observatörer på plats.

Mörkret har sänkt sig. Du är ute och går med hunden bland gatlyktornas sken. Den nosar efter marken och kissar mot ett träd.

Plötsligt syns ett ljus på stjärnhimlen. Det är något du inte sett förut. Ljuset, klotet, tycks röra sig framåt och försvinner så småningom. Vad var det du såg?

– De flesta som är med om en sådan händelse man direkt inte kan förklara, relaterar ofta till ett UFO, eller ett oidentifierat föremål. Och så kan det vara. Men 95 procent av det UFO-Sverige får in av observationer har en naturlig förklaring. De övriga fem procenten är desto intressantare. Vi försöker se vetenskapligt på det här, säger Anders Berglund ordförande i UFO-Sverige på telefon från Göteborg där han och familjen bor.

”Spökraketerna” var ett fenomen som gäckade militären och organisationen i mitten av 1940-talet. Flera rapporter kom in om cigarrliknande föremål som flög in över Sverige och övriga Norden. En särskild kommitté inrättades för att försöka reda ut vad det kunde vara, men någon förklaring hittades inte. SVT-dokumentären, vars undersökningar gjordes i sjön Nammajaure i Lappland, ville sätta fokus på detta igen och få in tips från allmänheten.

Anders berättar att försvaret blev mycket intresserad av dessa ”flygande föremål” som kränkte svenskt luftrum. Än i dag kommer det in rapporter om så kallade ”Spökraketer”. Om nu Anders i unga år trodde på spöken eller inte har kanske inte med saken att göra. Däremot präglades uppväxten i Älvdalen av gamla sägner och väsen i byarna. Älvdalen var ju också en plats där häxeriet fick fart mycket tack vare folks rädsla och fantasi parat med en sträng kyrka.

Anders vill gärna förklara att grunderna till UFO bygger på en verklighetsuppfattning som har med fantasi och tro att göra. Lägger man sedan till vetenskap hamnar man nånstans mitt emellan menar han. Som ung drog han sig gärna till sockenbiblioteket. Ungdomsböckerna tog han i ett nafs. När han bland hyllorna kom till bokstaven D (omstridda fenomen) var det som att kliva rakt in i en ny och spännande värld. Här stötte han på det ena konstiga efter det andra och Anders kunde inte sluta läsa.

UFO hade sin givna plats och Anders beskriver det som att han blev ”kidnappad” av ämnet. Hemma är bokhyllorna fulla av böcker och det är ett ämne som aldrig tycks sina.

– Jag började gå kurser hos UFO-Sverige där man får lära sig skillnaden på gatlyktor, uppkastade grillställ och annat mot sånt som är mer intressant. De allra vanligaste observationerna vi får in är blinkande ljus på natthimlen, som i de allra flesta fall visar sig vara flygplan eller satelliter, säger Anders.

Han berättar vidare att detta med UFO har bytt skepnad några gånger med skiftande intresse. Efter andra världskriget började USA få in rapporter om flygande tefat och annat. Varelser, ofta onda, från Mars blev vanligt, men Anders menar att det egentligen handlade om kommunistskräck och konspirationsteorier.

Olika sekter har också använt sig av rymden och farkoster som ska komma och hämta dem till en bättre värld. På 1970- och 1980-talet kom filmer som Närkontakt av tredje graden och ET.

Unders dessa decennier var medlemsantalet i olika UFO-föreningar som störst. I dag är trenden, som i många föreningar, att intresset har svalnat.

– Vi ses över internet istället, säger Anders. Det här är med utomjordingar och rymdvarelser har tonats ner. När man tittar på natthimlen kan man känna sig rätt ensam. Men vi ufologer tror att det finns något mer där ute som kanske är som oss eller nått annat spännande. Vetenskapen får avgöra hur det går.

Mats Lindström