Beroende av konstsnö

Inge Mörk och Tomas Pettersson (höger) önskar bättre ekonomiskt stöd från kommunen. De menar att området har framtiden för sig med en stabilare ekonomi. Foto: Emely Bakken
Textstorlek:

​Med snö som bristvara blir skidanläggningar allt mer beroende av konstsnö. Detta kostar. Någon måste betala. Kommunen tvekar och ideella föreningar hoppas.

Annons:

– Om vi inte haft tillgång till konstsnö i år, och sedan många år tillbaka, hade vi inte kunnat åka några skidor över huvud taget före jul, säger Tomas Pettersson, ständig spårdragare i Älvdalen.

Tomas drar spår tillsammans med kollegan Inge Mörk. De vill skapa ett aktivt uteliv för både älvdalingar och turister. Men det går inte alltid enligt planerna. Brist på snö är ett återkommande dilemma som de står inför. Denna utveckling gäller att förhålla sig till.

Älvdalens IF skidor har hand om ett konstsnöspår på 2,5 kilometer. Sedan har de flera olika rundor som de kör upp när det finns tillgång till natursnö. Den längsta rundan är 17 kilometer lång. Klubben har egentligen billig konstsnö om man jämför med många andra anläggningar.

Till syfte att hålla nere kostnaderna har de en bra strategi för hur spåren byggs. Man tillverkar så mycket som möjligt på hög och kör sedan ut snön till spåren. Därefter fördelar man snön längs banan. Andra anläggningar tillverkar snön direkt på spåren.

När de sprutar ut konstsnön så yr det snö vitt omkring. Snön faller inte bara i spåren, utan mycket faller bredvid. Detta gör att det går åt mer snö än nödvändigt. Snökanonerna måste hålla i gång längre, menar Tomas. Han och Inge lägger spåren mer effektivt. Om väderförhållandena är bra hinner de lägga hela konstsnöslingan på fem dygn, berättar Tomas.

Konstsnöspår kostar. Vem betalar?

Älvdalens IF skidor sköter skidspåren på uppdrag av Älvdalens kommun. Älvdalens IF är en ideell förening. Klubben får ett årligt bidrag av kommunen. Bidraget har varierat från år till år. Det räcker bara till kostnaderna för att dra upp skidspår i Älvdalen. Konstsnötillverkningen får klubben själv stå för.

– Skidspåren betyder mycket för hela kommunen. Särskilt för hotellet och andra näringsverksamheter. Därför är ett större bidrag önskvärt. Det är dumt att kommunen inte står för kostsnön när den så väl behövs, säger han.

Området Rännkölen i Älvdalen har blivit känt i hela Mellansverige bland skidfolk. En slinga på 30 kilometer dras upp. När det kommer mer natursnö dras en spårslinga upp på en myr med en sträcka på en mil. I Rännkölen har de haft den sämsta vintern sedan början av 1970-talet. I år fanns ingen snö först efter nyår. Däruppe är det otillgängligt. Det är inte möjligt att lägga konstsnö i dessa banor eftersom det varken finns el eller vatten.

För att hålla öppet vid Rännkölen krävs att vägen till anläggningen plogas upp. Detta är en stor kostnad. Men det är flera parter som delar på denna. Det är skidklubben, Älvdalens hotell och vandrarhemmet Tre björnar. Även besparingsskogen bidrar. De plogar ofta vägarna.

Man är beroende av fungerande vägar för en fortsatt drift av området. Det finns stor utvecklingspotential bara man får till bättre parkeringar samt en bredare väg upp till spåren.

Spåren måste bli lättillgängliga. Först då skulle man kunna utveckla området, menar Tomas.

– Vi har inte väckt denna fråga än. Däremot har vi planer på det. Men som så mycket annat är det en kostnadsfråga. Det finns diskussioner med kommunen, men frågan har varit trög att driva. Vi måste söka pengar utifrån. Kommunen är inte enda alternativet till utveckling. Vi behöver det här för hela bygden.

Emely Bakken

Annons: