Alla regionala mål till soptippen!

Textstorlek:
Annons:

Det är ungefär så jag känner när jag betraktar vad som sker med dagens järnvägar, vägar, bostadsbyggande, service, infrastruktur, kultur, sjukvård, IT-system och högre utbildning.

Landsbygden finns inte med i etablissemangets framtidsbilder och planer för de närmaste årens investeringar. Även de som finns utanför maktens centrum verkar gradvis ge upp med få undantag. Vi är långt ifrån ”Vi flytt int-rörelsen” på 1970-talet och de förslag som Riksdagen klubbade igenom med flytt av statliga verk, stöd till små skolor, flyttning av privata verksamheter och stöd till specialutbildad arbetskraft som önskade flytta norrut.

Jag tänkte på det här extra mycket under senaste helgen då vi fick besked om att Dalabanan inte ens får alla sina utlovade småsmulor av underhållsmiljoner som utlovats sedan länge. Trafikverket hotar till och med att sänka tågens hastighet på järnvägen till och från Stockholm med tanke på att rälsen på hela nio mil har katastrofal kvalitet. Tänk att verket tillåtit att vi fått vara försökskaniner under flera år trots att rälsen varit så eländig. Eller har rälsproblemen uppstått plötsligt under förra veckan?

Vi hörde också samma helg av den extremt enögda storstadskramaren Maria Rankka på Stockholms Handelskammare att bostadskrisen i Stockholmsregionen ”är som ett riktigt gift för företagen” och dess tillväxt i regionen. Hon är ledsen över att inte alla nya företag som vill etablera sig i regionen kan få tillräckligt med utbildad personal tack vare bostadskrisen och att mänskor som vill flytta till huvudstaden inte kan det beroende på samma kris.

Inte ett ögonblick ser hon att Stockholm har så många företag som söker ny personal med ljus och lykta tack vare att landet i övrigt avrustats på otaliga företag, myndigheter och arbeten och att bostadskrisen är ett uttryck för just denna regionala omvandling av Sverige. Medborgarna tvingas till storstäderna för jobbens skull och den växande bostadskrisen uppstår som en logisk följd. Märk dock att 86 procent av landets kommuner också har bostadskris vilket hämmar deras företag och utveckling. Sådana fakta når dock tydligen aldrig storstädernas makthavare.

De regionala klyftorna har aldrig varit så stora som nu under de senaste hundra åren och de växer fortfarande med rekordfart. Om Riksdag och regering skulle besluta om att inrätta storregioner utan att tillfråga svenska folket och skapa ett system av höghastighetståg mellan storstäderna skulle de regionala klyftorna permanentas för all framtid. Storregioner gynnar nämligen de största tätorterna – se Skåne och V:a Götaland – och höghastighetstågen skall enligt gällande planer kombineras med ännu större bostadskoncentration till ett fåtal stora städer i södra Sverige.

Det mesta går med andra ord åt fel håll om man har som verkligt mål att hela Sverige ska leva. Det enda jag ser som motmedel mot denna hotfulla utveckling är att befolkningen utanför storstäderna börjar agera och visa på alternativen. Att vänta på att storstäderna skall dela med sig av allt vi gett dem under årens lopp vore att hänge sig åt falska förhoppningar.

 

Ronny Svensson

Annons: