110-årig samverkan tänker fortsätta

Textstorlek:
Annons:

Så länge vi människor har bott och levt i de landskap, som nu bildar Sverige, har vi haft en relation till skogen. I skogarna fanns beten för djuren, ved för värme och byggnadsmaterial.

Med medeltidens masugnar kom behovet av träkol. I den, från Gustav Vasas tid, allt mer organiserade nationalstaten, växte järn- och kopparbruk fram, och med dessa detaljreglerade privilegiesystem om böndernas plikt att leverera träkol.

Låt oss tänka på de kvinnor och män som levde sina liv på 1800-talets andra hälft. När de rätade på ryggarna och såg ut över nejden, såg de sin tids stora dramatiska förändringar fysiskt ta plats i landskapet: Banvallar anlades och järnvägar drogs fram. Storskaliga mekaniserade sågverk, järnverk och massa- och pappersbruk byggdes. Innan seklet rann ut, hade vattendragen börjat få nya dämningar och elektriciteten gjort entré. Radräta stolpar restes till trådarna för den magiska telefonin. Handeln hade blivit fri, och landsbygdens hushåll inlemmades i marknadsekonomi och internationella konjunkturer.

Även lantbruket moderniserades med täckdikning, kraftfullare redskap, mer systematiska odlingsföljder och nästan överallt laga skifte. Allt gick hand i hand. När jordbruket effektiviserades, kunde landsbygden släppa ifrån sig de många människor, som behövdes i framväxande industrier.

Mitt i allt detta får skogen nya höga värden. Industriella sågverk, med urbaniseringens krav på byggande som viktig drivfjäder, fordrade timmer i kvantiteter av aldrig förr skådat mått. Nya snabba tryckpressar slukade papper till tidningar och böcker till ett folk. Skogsråvaran lättade från bygdens behov och blev en handelsvara.

Det var inte lätt för varje skogsägare att orientera i den nya turbulensen. Att tillräckligt snabbt och skarpt översätta en ny omvärlds nya förväntningar till kronor och ören på stammarna i den växande skogen eller på skogsmarken själv.

Alltför många landsbygdsfamiljer blev lurade, i prisförhandlingar om rundvirket eller, ännu värre, avlurade sina skogar. Stora bolag gick vårdslöst fram. Virkesköparna bildade allt mer utstuderade karteller.

Staten grep in med påbud om återbeskogning och stopp för aktiebolags rätt att köpa skogsfastigheter.

Men klarsynta skogsbönder såg att här behövs något mer. Här behövs samverkan som ger styrka. Samverkan för att samla stora virkesvolymer som samfällt kan prisförhandlas och säljas. Samverkan för lärande och logistik. Samverkan för framgångsrika skogsgårdar.

År 1906 bildas Sveriges allra första skogsägarförening i Dalarna och blir en ekonomisk förening, en kooperation. Här har dagens skogsägarrörelse sin djupaste rottråd. Stolt är jag att i vår samtid få verka i familjeskogsbrukets tjänst. Mellanskog är Sveriges allra äldsta skogsägarförening. Ett 110-årigt träd stadigt, vackert, friskt. Absolut inte avverkningsmoget.

Karin Perers

Annons: