Försvagad framtid utan demokrati

Textstorlek:
Annons:

När etablissemanget inom centralbyråkrati, politik och näringsliv diskuterar storregionfrågan handlar den oftast om påstådd effektivitet och kravet på ett större befolkningsunderlag för service, infrastruktur och administration. Nuvarande län anses för små för att man skall kunna planera för framtidens välfärd.

Man säger sig behöva 6–8 storregioner för att nå målet om det goda och effektiva samhället. Västra Götaland med sin storregion innehållande 49 kommuner ses som den självklara förebilden. Några alternativ antas inte finnas trots att landet fungerat relativt väl under lång tid med över 21 län. Det folkliga inflytandet nämns över huvud taget inte.

Samma sak gäller frågan om framtidens kommuner. Centrala makthavare säger sig vilja ha storkommuner eftersom de tycker – några sakliga bevis på argumentets hållbarhet har vi aldrig fått se – att det krävs betydligt fler invånare än idag för att välfärdspolitiken skall kunna upprätthållas.

De har säkert inte lagt märke till att cirka 200 små kommuner av 290 klarar att förse medborgarna med exempelvis god omsorg och vård genom att de samarbetar med varandra och i många fall kan erbjuda bättre kvalitet än de större kommunerna. Att väl skötta kommuner behöver en levande demokrati för att fungera väl tycks inte vara något av intresse.

När makthavarna med hjälp av sina lojala medier tar sig an andra frågor som bristen på bostäder går resonemangen i samma spår. Man säger att de stora utbyggnaderna av boendet skall ske där det finns höghastighetståg och tunnelbana. Allt annat tycks ointressant.

Statliga förhandlare och utredare håller just nu på med att planera framtidens Sverige efter detta framtidsperspektiv trots att nästan hela landet har brist på bostäder. Dessutom finns det från storstäderna krav på att man skall minska rätten att överklaga planer och inte tillåta medborgargrupper att komma med alternativa förslag. Boendet skall med andra ord planeras över invånarnas huvuden.

Det gemensamma för alla dessa etablissemangets framtidsperspektiv – kalla det gärna stöpta efter storstadsnormen – är att de fullständigt glömt det demokratiska perspektivet och medborgarnas möjligheter att påverka de framtida välfärdsmålen och de bästa lösningarna. Vi vet av erfarenhet från hela 1900-talets samhällsutveckling och bildandet av storregionerna på Västkusten och i Skåne att befolkningens inflytande över viktiga beslut minskat (om de inte helt raderats ut) i likhet med förtroendevaldas roll visavi anställda tjänstemän.

Av tidigare kommunreformer vet vi också att befolkningen på landsbygden och i små tätorter fått mycket svårare att göra sin röst hörd. Undantagen i orter som Öje och Skattungbyn är trots allt undantag.

När demokratins fundament – de många medborgarnas medverkan i och inflytande över framtida lösningar – raseras tar vi bort hjärtat i hela samhället samtidigt som teknokratin tar över. Hur är det möjligt att detta kunnat ske – i allmänhet dessutom under stor tystnad?

Ronny Svensson

Annons: