Bykänslan är lika stark här som där

Textstorlek:

Genom gröna landskap, på hög höjd, i bördiga vackra bygder har jag nu färdats i två dagar. Här klättrar prunkande odlingar av majs, potatis, te och mycket annat på sluttningarna. I dungar av träd mognar avokado, bananer, mango och djärvt formade frukter. I rikt blandade skogar växer träd som kan skördas efter bara trettio år.

Under tiden levererar skogarna ved till hushållen och är plats för både köksväxtodlingar och djurhållning. När landskapet blir flackare, bleknar de många gröna nyanserna, blir gulare i stäppens gräs. Som solitärer reser sig akaciaträden och kandelaberkaktusar och kontinentens vilda djur. Innan skymningen föll fick vi faktiskt också se sex lejon.

När du läser det här har vi passerat gränsen till Tanzania och möter på ort och ställe människor som genom sin kyrka ger sina medmänniskor möjlighet till kunskap, hälsa och tro.
Jag skriver till dig, direkt från västra Uganda nära de stora sjöarna Edward och George och gränsen till Kongo. Jag reser med centerns kyrkomötesgrupp som en gång under varje mandatperiod gör en studieresa för att vidga vyerna och fördjupa både kunnande och inlevelse.

Vi har besökt Cork i Irland för att lära oss av en luthersk kyrka nästan helt buren av ideella krafter. Vi har brottats med frågorna om människors lika värde i Israel och Palestina. Under den här fyraårsperioden går resan hit, under Anders Åkerlunds kunniga och hängivna ledning. Natten är kommen, ljum och svart. Ute spelar syrsor.

Just här har människan sitt ursprung, predikar Anders, som själv mötte Afrika för snart femtio år sedan. Han var ung präst och kom till det unga fria Tanzania för att arbeta. Senare verkade han i apartheidens Sydafrika och som prost i Stora Tuna.
För årmiljoner år sedan tog några varelser här steget till att bli människor. Var och en av oss har därför våra rottrådar fästa här. Det är en hisnande tanke – och sanning – att alla människor som vi här möter är våra släktingar. Att människan, vem hon än är, vad hon än uppfattar sig tillhöra är fullvärdig del i en och samma mänsklighet.

Vår resa har bara börjat. Aha-upplevelserna är redan så stora. I byar och små städer sjuder det av kreativitet. Skapandet verkar ha betydligt friare spelrum än hemma hos oss. Minsta lilla täppa som kan odlas, vårdas och ger avkastning. På lokala marknader blommar småföretagandet med sömnad och hantverk. Även om vi kan iaktta tydliga klasskillnader får vi ändå bilden att också de fattigaste medverkar. Den lokala ekonomin är vital och inte alltid inlemmad i Ugandas erkänt framgångsrika BNP-tillväxt.

Varje by, varje ort, är ett centrum i lokalbefolkningens värld. Det gäller i Dalarna likaväl som i Ugandas olika provinser. Människors idérikedom och initiativkraft är nyckeln till lokal utveckling. Nationella skatte- och styrsystem kan främja eller hindra landsbygdens utveckling. Världsvida Internet är en väg att förena det lokala med det globala.

Karin Perers