”Vi är nu bröder för alltid”

Peter Törnblom (till vänster) bjuder in Reine Ullén (mitten) och Björn Svensson till Folkets hus i Säter. Branden i Västmanland gjorde Reine och Björn till bröder. Foto: Mats Lindström
Textstorlek:

​Den ene ringde och sa att han skulle dö. Den andre kom som en ängel. Nu vill de berätta om dödsbranden i Säters Folkets hus.

– Det var tillfälligheter. Att jag den där vackra och sköna torsdagen den 31 juli 2014 åkte till jobbet med skogsmaskinen. Att gnistor tände eld. Att jag var nära att brinna opp. Att jag hade en gammal telefon som funkade. Att min fru, som var upptagen med hästen, kunde svara. Ta vara på livet medan ni kan. Det är kontentan av det här, säger Reine Ullén från Söderbärke som var nära att dö i den stora västmanländska branden sommaren 2014. Dock klarade inte kompisen sig.

Det har gått mer än ett år sedan skogsbranden i Västmanland bröt ut på ett kalhygge i nordöstra delen av Surahammar. Skogsbranden är den största sedan 1950-talet. Cirka 14 000 hektar skog och cirka 25 byggnader drabbades. Branden krävde ett dödsoffer, Reines kollega.

Själv klarade han sig mirakulöst, mycket tack vare brandmannen Björn Svensson och en kollega som kom i sista sekund. Nu är de blodsbröder och vill berätta om branden, om vad man borde ha gjort. Frågan är: har vi lärt oss något?

– Än i dag har vi inga gemensamma kartor, säger Björn.

– Hade man från första stund satt in vattenbombning hade det inte blivit så här. Men då vågade ingen fatta såna beslut. Hade någon chef gjort det hade han med största sannolikhet fått sparken. Det handlade om pengar och åter pengar från första stund, och när det var ett hinder över alltihop fortsatte branden att härja, säger Reine.

Han bär speciella kläder och har en handske på handen. 65-procentiga brännskador av tredje graden glömmer man inte i första taget. Dagligen kommer minnena, röken, helveteslågorna som inte brydde sig vad som stod i vägen. Inte nog med att Reine ska behöva tänka på detta. Han har också hamnat ”mellan stolarna” när det gäller skador och annat.

– Firman ligger i stort nere. Det är tufft ekonomiskt. Men egentligen betyder inte det där så mycket. Jag lever. Jag andas. Jag finns. Många skjuter upp saker tills det är för sent. Jag kan från mitt perspektiv bara säga att lev medan ni kan. Det går så fort och plötsligt kan man vara borta. I sammanhanget tänker jag också på en kamrat som gick bort i cancer. Samma sak där. Det går så fort…

Varken Björn eller Reine har tidigare hållit några föredrag. Men nu vill de berätta. Till sin hjälp har de haft en radioprofil på SR Dalarna. Den 1 november bjuds allmänheten in till Folkets hus i Säter för att lyssna på Björn och Reines föreläsning och upplevelser av branden i Västmanland nära dalagränsen

– Det känns lite pirrigt men det ska nog gå bra, säger blodsbröderna Reine och Björn.